Tanten drömmer

Morgonsimning, fniss i bastun, picknick i föreläsningssalen, allt kunde ge inspiration till en ny sångtext, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag vill sjunga den här nya sången för tjurfäktarna och picadorerna, men vad ska jag sjunga? Så här sitter jag och funderar på bra teman, men i huvudet snurrar bara geografi-, pedagogik- och grammatiktermer. Jag är ett offer av den akademiska världen. I går natt funderade jag och H på sådana saker, och jag bestämde mig för att försöka sluta leta efter den där vägen till tryggt medelklassfamiljeliv, och bara göra som jag vill. Och jag vill studera! Det är så mycket jag vill veta om översättning, inlärningsteorier, plattektonik, spanska verb och språkfamiljer, att jag kan inte sluta nu! Hjälp. Och då jag studerat färdigt ska jag bli hemmamamma. Jag vill ju ändå allra helst plantera om blommor, odla grönsaker, lappa strumpor, sy och fixa, och varva hemmasysslorna med att lära ut julsånger på spanska, hjälpa barnen samla ihop växter till sina herbarium, undervisa i groddning och stickning. Jag hoppas det är okej för jag tror jag skulle vara lycklig i ett sådant liv. Och det är ett sådant liv jag vill leva just nu, och kanske ibland leka sångerska och resa dit ut bland de där stora och häftiga. Det ska min sång få handla om.

Para los que no lo sabían, os cuento que vamos a tocar en Sevilla con mis amigos gasolineros. Nos han invitado para dar un concierto en una festival de música pop. Esto va a pasar el primer fin de semana en abril, y aunque quede unos meses ya tengo cosquillas en mi estómago. Pero lo más nervioso no es ni viajar con los gasolineros ni performar en frente de los toreros, sino contar a mis compañeras de clase que soy una cantante indie, y que tengo que irme a Sevilla por que me quieren. Así funciona el mecanismo de la Jessika.  

Voz de güisqui

Joder, he perdido mi graciosa voz. No sale ni palabras ni nada, respiro como si tuviera dolores muy grandes y saltan lagrimas cada dos por tres. Esto se llama gripe, creo. Lo peor es no poder dormir, por que durante las noches me tiene despierta el sonido de mis pulmones. El amante tampoco duerme. Así que no estamos muy bien. Esta semana he estado una quejaca verdadera: no sólo por estar enferma, pero por haber encontrado tantos asuntos negativos en mi vida, que casi se podría pensar que la mujer esa no tiene vida ninguna. Sé que lo tengo, pero es que últimamente me han llenado los pensamientos feos y pesados. No estoy contenta con nada que hago y las cosas que suelen hacer feliz mi corazón ahora me hacen sentir vacía. Mañana voy a empezar a buscar lo que he perdido aunque realmente no sé qué es y tampoco dónde hallarlo. Necesitaré un poquito de suerte. Gracias.

Underverk under täcket

Tittar på Plus och planerar resten av mitt liv. Hostar och harklar mig. Snyter näsan, kruxar för och prickar in dagar. Det river i halsen, men klumpen från igår känns mindre. Kanske jag svalde den? Eller spottade ut den på kudden? Språkprov, arbetsansökningar, ideologier från slutet av 1800-talet, allt blandas, mixas en sekund för länge tills det rinner ut i en trögflytande form. En förkylning, t o m två, jag tål det mesta, men inte hoppingivande ord och en klapp på axeln.

Jesús

Valkrets nummer 9

Har just druckit val-kaffe och ätit val-nougat i sällskap av Vanessa and the O´s. Far skickade ett meddelande ”muistakaa äänestää”. Som om jag inte skulle komma ihåg en sådan viktig sak! Hmf. La bagatelle.

Sade hej åt Helsingfors i helgen. Hittade min själsfrände på Vanha. Dansade så att fötterna svällde till stora, röda svampar. Överlevde en sympatisk efterfest, fast jag egentligen inte är gjord för efterfester. Men både Pia och jag kämpade hårt, och när taxin förde oss hem till Berghäll, så var det bara att konstatera att kvällen var positiv, och då man är glad och stark i benen är det skönt att lägga sig i en färdigt bäddad säng. Det är alltid lika roligt att träffa Pia och Juha, och Katten med den glänsande pälsen, och alla andra Hesatjejer för den delen också. Saknar mina flickor! Sen frukost, prova-köpa grön klänning, äcklig pizza buffet, jobbig tågresa hem, och tidigt i säng!

Nu ska jag räkna ut hur mycket garn min tröja kommer att sluka, och börja på resåren. Det kommer att bli en dyr tröja det här...

Var är du lilla morot?

Oh, kära lilla heiman,
vad jag saknat er, min hjärtevän och hans makaronilåda! Malmö var supersöt Povel-babel, falaffel, spettekaka, ostar (nej! jag fick ju inte), och svenskar. Jag fick en sådan hemlängtan att jag höll på att explodera och det sa bara "autch, autch" i bröstet om nätterna. Och så tappade jag en morot från berlocken jag fick av H som julklapp. Tömde till och med en dammsugarpåse, hoppfullt sökandes efter ett vegantecken, men nej. Dit lämnade den och sen var de bara två. A o J hade det fint, och staden vill jag besöka på nytt då träden är lite grönare och vinden lite svagare. Jag köpte massor av mörk Skånekaffe, fast jag just planerat att minska kaffedrickandet. Den Kubafödda amerikanen från flyget hjälpte mej med "la s fricativa y sonora" och sen landade jag rakt i armarna på min favorit Jeppisbo. Imorgon ska jag för första gången ever på vesijuoksu med Satu och Sonja. Shit! Se puede correr vestida en biquini y molestada por las reglas? -Claro que si. Ya verás que no habrá problemas.

Nästa gång slukar jag en entomolog

Han gick ut för att träffa vänner. Hon stannade hemma för att fonetik-plugga och packa. Pluggandet blev till ingenting för istället pysslade hon ihop ett kort, ett paket, bläddrade i sticktidningar, tittade in i garderoben, sjöng högt för sig själv. Hon har haft resefeber hela dagen. Försökte skrinna bort det vid Mikaelskyrkans skridskobana, försökte promenera bort det, slumra till och prata i telefon, fjomsa och vimsa. Men fjärilarna är tillbaka, inhåvade i grötfylld mage, släpps ut imorgon bitti, då flyget tar henne till kära vännen i Malmö.

Hej, tredje januari!

Hopp! Nytt år. Klipp! Kort hår. Tack! Gult pluppgarn. Jag har ETT mål för det nya året och det är att sticka en alldeles egen självdesignad tröja. För tillfället, just då jag borde plugga på de kvarstående tenterna, ägnar jag flera långa tankar åt mönsterdesign och idékläckning. Tröjan börjar snart ta sin form, i teorin alltså. Inga andra nyårslöften har jag, förutom att jag ska bli snällare och gladare. Och jag ska aldrig mer ta permanent. Usch! Håret blev helt förstört ju. H fick ta till mormors silversax och kapa de dåliga, knutiga topparna. Jag ser ut som VR:s Monica, ni vet hon den där ”och annat smått och gott”. Jo, och idag, efter att ha ätit ca 2 kg 750 g ost av minst 7 olika sorter under de senaste 13 dagarna, inledde jag jumpa året med en och en halv timmes träning av svett och tårar. Nu mår jag så fint så! Starka lår och adrenalinfylld blick. Efter en ganska jobbig jul, keikkor och uppträdanden, loppisar och dialektmissbruk, och en trevlig nyårsmiddag hos Niko och Minna, kan jag bara konstatera att jag längtar efter rutiner och tidtabeller.

Andra bloggar också sina julklappslistor så då gör jag det också:
1 tvättmaskin
1 Sufjan Stevens-skiva
1 Kaurismäki-film
1 samling av smalfilmer från min tidiga barndom
presentkort
1 berlockarmband
muminmugg

Andra bloggar också sina handarbetsalster från det gångna året så då gör jag det också (Nina, hjälp, jag blev stickblogspervers):
3 blusar
kjol
börs
1 par sockor
halsduk
tub/halsduk
bastukjol
tvätthandske
beibipaket (hemlis)

Nu, Dallas med avsnittet ”Return engagements” från 1979. G´natt!