Rutinika

Nu då jag krupit ur matadorutrustningen och återhämtat mig från förra veckans Neuroviisut-galakväll, knackar vardagen på dörren. Labbar, föreläsningar, hemmamys, boxning (vattenjumppan är död för i vår, tyvärr), pyssel och lite tv förgyller min vecka. Jag har ätit wok –hur slutet av 90-talet kan det egentligen bli?- och torkat damm, sått basilika, chili, rucola och koriander, sysslat med översättning och allmänt tidsslöseri. Allt är ok. Läget under kontroll. Ibland känns dagarna jobbiga, som då jag har allt för många föreläsningar i tråkigt sällskap, och kommer hem för att få ”slappna av” med Lost (vaddå slappna av? Jag är ju livrädd för det där djungelmonstret) bara för att upptäcka att det är bara onsdag och att jag får lov att vänta ännu en dag. Och ibland känns dagarna som liv och syrerik luft, som de dagar jag slutar redan klockan 10 och går hem för att dricka kaffe och för att läsa tidningen. Och så går dagarna, februari och mars, tentveckor, veckoslut, och jag är som jag brukar vara, i ett annorlunda sällskap bara.

Värm mig sol, värm mig.

Bli vår, bli vår, bli vår, bli vår! Inmediatamente, pronto, ahora mismo, en un abir y cerrar de ojos. Hur trött får man bli på -5 grader och falskt solsken? Jag gäspar, och vänder andra kinden till. Förrän våren ens är här har jag hunnit lära mig att soliga leenden bländar, och varma ord bränner. Inte en enda gång till ska jag låta mig luras. Så nu funderar jag mest på hur jag ska kunna förbättra musikvärlden, eftersom jag som biolog inte har så mycket att komma med. Hallå? ETT fnuttigt sommarjobb att söka, för hela 2 månader. Vad tror de riktigt? Att jag flyttar till Lappland och börjar inventera ödemarker gratis? Hur kan det vara så dött på jobbfronten? Nåja, medan jag är argargarg, håller jag tummarna för pedagogikpappren –jag skickade iväg dem idag. Nu är det bara för dem att välja mig bland 1000 och 1 andra arbetslösa biologer, och så kan jag äntligen bli lärare! För det vill jag, massor.

I Sevilla skriver de: ”Pompistarna kommer. Tanken full, tack.” Oh ja, vänta bara.

M som i Motivation

Jag har krabbis efter gårdagens loppisrunda. Det blev inget mäktigt saldo, trots att vi satsade så hårt H och jag. Vi hade halvfull tank i bilen, vi hade magarna mätta och plånböckerna fulla med färggranna sedlar, kartor...Snopet saldo: 1 jacka och ett par solbrillor. Jag hade T O M reserverat kvällen för symaskin och sytråd, men istället gjorde jag hembesök till S, i egoistiskt syfte. Det roligaste som hänt under de gångna 7 dagarna är, att jag återupplivat min spanskakunskap. Jag är jätteglad att språket bara kommer, utan svårigheter. Det är precis som förr även om det gått nästan två år sedan jag aktivt använde spanskan. Munmetoden alltså. Min nya grej är att attackera ALLA som ens lite bryter på spanska. Ledsen för det.