Abuela de corazón
Det har börjat gå snabbt det här, metamorfosen mot tantstadiet. Nya bevis:
Hur ska det här nu sluta? Med den här farten så, ja, jag vågar inte ens gissa i vilket stadie jag befinner mig i om en månad. (Hjälp).
De senaste dagarna har jag spenderat i trevligt sällskap med söta Maria och Nornas lie. Maria är i Finland på besök, och äntligen, äntligen har jag haft tid att hänga med henne riktigt så där ordentligt. Nu har vi hunnit analysera våra liv och vår omgivning genomgående, prata strunt på vårt eget skräpspråk som består av finska-svenska-danska-spanska ordmonster, snacka gamla minnen och planera framtid. Nu känns det bra.
Och lien, vilket redskap! Jag hittade den i fähuset i det midsomriga Monäs, svängde runt lite i gräset runt jordgubbslandet och sen var det kört. Hela Midsommardagen slog jag som aldrig förr. Ryggen fick en underbar träningsvärk, vänstra handen en vackert symmetrisk blåsa och benen fick skärsår (av gräset, inte lien). Och kanske 1 miljon slag och 200 myggbett senare, var stugan framröjd ur hundflokshelvetet (Anthriscus sylvestris). Och sedan på söndag lade jag och min sommarbruna sambo allt det där höet upp på två störar för att pryda den röda stugan. Han säger att jag nog var en bondflicka i mitt förra liv, och det kanske nog stämmer, för jag känner mig harmonsik i dyng-doft.
Midommarn var annars också lyckad med trevliga människor, god mat, bastu, crocketspel och iPodsmusik i midsommarnatten. Var också via Vasa och lurade lillebror att köpa en Jopo, hihii.
- jag har börjat lösa Hbl:s fredagskorsord
- jag har börjat virka varma tossor för mina iskalla fötter
- jag har börjat samla på bra recept och skriva in dem i min recept/handarbetsbok med prydlig tanthandstil
- jag väntar med spänning på nästa avsnitt av Allsång på Skansen
- jag vill börja väva trasmattor
Hur ska det här nu sluta? Med den här farten så, ja, jag vågar inte ens gissa i vilket stadie jag befinner mig i om en månad. (Hjälp).
De senaste dagarna har jag spenderat i trevligt sällskap med söta Maria och Nornas lie. Maria är i Finland på besök, och äntligen, äntligen har jag haft tid att hänga med henne riktigt så där ordentligt. Nu har vi hunnit analysera våra liv och vår omgivning genomgående, prata strunt på vårt eget skräpspråk som består av finska-svenska-danska-spanska ordmonster, snacka gamla minnen och planera framtid. Nu känns det bra.
Och lien, vilket redskap! Jag hittade den i fähuset i det midsomriga Monäs, svängde runt lite i gräset runt jordgubbslandet och sen var det kört. Hela Midsommardagen slog jag som aldrig förr. Ryggen fick en underbar träningsvärk, vänstra handen en vackert symmetrisk blåsa och benen fick skärsår (av gräset, inte lien). Och kanske 1 miljon slag och 200 myggbett senare, var stugan framröjd ur hundflokshelvetet (Anthriscus sylvestris). Och sedan på söndag lade jag och min sommarbruna sambo allt det där höet upp på två störar för att pryda den röda stugan. Han säger att jag nog var en bondflicka i mitt förra liv, och det kanske nog stämmer, för jag känner mig harmonsik i dyng-doft.
Midommarn var annars också lyckad med trevliga människor, god mat, bastu, crocketspel och iPodsmusik i midsommarnatten. Var också via Vasa och lurade lillebror att köpa en Jopo, hihii.
