Jag X-hoppar mig vidare

Frisk och kry är hon, med någon svettdroppe vid tinningarna. Jag har varit på parkjumppa, och det var ju på tiden att jag släpade mig dit bland tanter och ungdomligare kvinnofolk. Sådär ja. Jag måste bara säga att med den här farten är jag i maratonform kanske t o m inom två år. Annars har jag försökt förbereda mig för morgondagens tent genom att fundera ut en ny stick-kreation, skriva låttextssnuttar och tupplura bredvid en trött H. Nu ska jag koka ägg för det är bra att få i sig litet proteiner i annan form än choklad också.

Den här familjen ska överleva!

Jag har lagt in gurkor. Två stora burkar väntar på vinterkonsumentens gapande mun. Saltgurka är ett måste på rostat bröd, i midvintern då all annan pålägg är mer eller mindre död. Det känns fint att kunna vara ens till en promille självförsörjande och antiköpköp, för fast jag läser Elle och drömmer om en massa nya nödvändiga plagg, så är jag egentligen ingen sådan, proffskonsument alltså. Och den här sommarn har jag förstått hurudant liv jag och H kommer att ha, och det känns lugnande att veta, att jag inte längre behöver tänka så där som gamla Jessika gjorde, utan att jag nu kan slappna av. Det finns i alla fall mat för vintern. Bönskörden ser lovande ut och jag ska sticka yllesockor åt hela familjen och så en galen kofta åt mig själv. Till julen slaktar vi grisen och sen blir det gröt fram till midsommar då nypotatisen lyfts.

Gräsänklingsdagar, del I

Då jag var liten och familjens juli-kalas var firade, visste jag att sommaren höll på att ta slut och att det inte var länge kvar tills skolan skulle börja. Lillebror har födelsedag idag och jaghar just den där samma känslan inombords. Gick just runt kvarteret och åt en minttu-choko glass. Nu 30 sidor till om Asien och sen borde jag ha också den världsdelen under kontroll. Tentandet börjar nästa vecka och sen får jag igen bli till 100 % mikrofon och leksakssynth. På min promenad skymtade jag lektor Kaunis, och blev plötsligt påmind om att snart, snart är det dags att ta farväl av detta underbara sommarliv. Men jag vill inte tänka tid och prata stress, jag vill bara hållas inom denna fyrakvadratkilometersruta, där jag både odlar, maratontränar och skapar. Jag hade födelsedag, deltog i släkträff, skördade gurkor, sov, slöade, sprang, drömde massor av drömmar...och veckorna gick. Äsch, det är precis som förr. Augusti anfaller och jag är här helt ensam för min Kärlek är i Helsingfors, och snart i Stockholm och sen runt hela resten av Sverige. Kom tillbaka –vi måste ännu jordgubbar, sill och nypotatis i just den ordningen!

Nygräddad fyrtiofemkvadrats lya

Indiskt bröd i ugnen. Och jag som aldrig bakar. Och det är klart att man ska ta itu med stora bakverk då solen gassar på där ute och det är bara sommar och strandväder. Jag som ännu inte ens simmat, men jag är bara inte sån. Det blir bara inte av liksom. Däremot har jag en sån grym träningsverk efter två dagars spring-spring, så idag tar jag inte ett endaste steg. Fast kanske på kvällen, efter Lost, släpar jag mig till Hulkkonens Talvipuutarha och gungar till groovy music. Så där som man gör på Skansen då nån gammal trubadur drar folkets älsklingssång.

Hört på stan:
”Äiti, äiti, kato sininen Jopo!”

Jag visste ju att cykeln skulle rädda min sommar.

Grundfärg: Röd-violett

Mycket nytt idag. Jag har överskridit mig själv och gjort saker jag aldrig trott jag skulle ta mig för att göra. Det började med att jag köpte ett par joggingtossor. Inspirerad av tjejerna i min vänkrets bestämde jag mig för att pröva det där med att fara ut och springa. Tänkte att jag inte kan vara så mycket sämre och att jag nog också kan. Letade fram ett par lagom billiga sommarrea-skor, lämpliga för min icke-rutinerade springkarriär.

Och så imorse, då termometern visade 20, 7 ˚C och klockan 8:37, stack jag iväg. Ganska kul var det faktiskt och jag ska definitivt göra det igen. Jag sprang till vårt ”lande” för att bära 20 vattenkannor till törstande men välväxande gurkor - det kommer faktiskt gurkor och zuccini också! Tanten vid grannlotten samlade mod till sig och beskyllde oss för att ha rånat henne på stenar hon samlat för att hålla skyddsduken på plats. Jag sa åt henne att hon gärma kunde komma över och plocka åt sig av våra om hon så ville. Sen sprang jag hem och tog itu med jumppabollen.

Och sen, det andra nya för idag: musikinspelning. Jag och H har en egen fin studio här i vardagsrummet. Orglar och sladdar och gitarrer och kablar och en mic-ställning gjord av vårt sämsta badmintonsracket. Ganska B, men det fungerar. Idag tog jag för första gången själv tag i trådarna, eller sladdarna. Bandade in en egen låt, fixade trummor och bas, synth och sång. Jag trodde då aldrig att jag skulle hålla på med sånt –och att jag skulle tycka att det är kul- men eftesom jag har haft ganska bra flyt med båda texter och sångmelodier passar jag på att utnyttja min lediga tid för annat än jumppa också.

Tossorna är just klara. Måste bara ta en liten virkpaus för att vila pekfingret som fått en virkskada av trådslitage.