PIMPINELL I BLOM -padimpadimpadom

I go anonym

2007-09-07T21:13:00.000+03:00

nu känns det bättre. bort med bild och namn. ingen får hitta mig och koppla ihop mig med min vardagsperson. jag är förnyad både på insidan och utsidan. jag har en ny identitet som passar mig fint.

pojkvän och hans kompisgäng är i bastun, jag som tjej och fröken, dricker öl i min ensamhet. sen ut en sväng, bland människor i vuxen ålder. det kan jag behöva. jag se framemot att slänga bort min pedagogroll, dränka den i rödvin, elda upp dem med mentholcigg. heja!

Oh, denna ljufva...

2007-06-08T08:39:00.000+03:00

just nu är allt bara så bra
jag gör ingenting jag inte vill göra
är ingen jag inte vill vara

Mujer al borde de un ataque profesorial

2007-04-15T11:06:00.000+03:00

Äsh, det här blir inte till så mycket. Men jag har pärmen klar i alla fall.

Igår, efter mysig vårpicnic i naken Domkyrkopark med Solftjejen, tog jag en sväng via Anttila med avsikt att köpa nylonsockor a la mommo. Tittade in till musikavdelningen också, och där var det fullt! Idolerna signerade plancher och postkort, och små tjejer köade för att få träffa sin favorit och samtidigt bli plåtade med kompisens kännykkäkamera. Följde med en flickas reaktion efter det stora mötet. Hennes armar skakade och hon var alldeles hysterisk. Otäckt på något vis. Jag köpte två filmer, och sen 10 timmar senare, då jag skulle kolla "mujeres al borde de un ataque de nervios", ville inte datorns dvd-lucka fungera. Typiskt. Någon har skrivit en bok om Jopo-kultur. Den måste jag få!

Madrassfyllnad

2007-04-12T12:10:00.000+03:00

s t i p e n d i u m, jag har fått stipendium! en liten summa pengar som inte är så liten för just nu är alla pengar som närmar sig mig s t o r a. Glad. H och jag har en egen liten tradition: alltid då man får stipendium måste man ta sig till närmaste restaurang, äta sig mätt och skåla till givmilda fonders ära.

Jobb a har inte hört av sig, men däremot verkar jobb b vara säkrad, nästan. Att jobb c över huvudtaget hörde av sig verkar mystiskt. Jobb d är också ett alternativ.

I skrivande stund är jag blott 14 timmar och en portfolio från kompetent ämneslärare. Tänk att jag verkligen orkade ta mig så här långt! Varifrån kom krafterna? Hur gjorde jag? Var de all havregrynsgröt eller idols-hysterin? Kanske musiken? Hursomhaver, jag ser ljuset nu. Den 4.5 är närmare än någonsin tidigare. G l a d.

Pojkvän har lämnat blåsiga åbo för större städer. London calling. Där har jag aldrig varit och egentligen är jag lite skeptisk när det gäller storbritannien. Åttornas geografibok berättar otrevliga saker. Och just nu, efter påskfirandet saknar jag Spanien. Där skulle det vara varmt och skönt. Strand- och terassväder. Cervecitas y montaditos. Mina elever har nog under senaste tiden fått en överdos av spansk påskkultur, för jag har varit så jobbig. Pedagogisk tvångskulturisation. Hah, det ska jag skriva om i min portfolio, som måste göras typ N U. "Beskriv din utveckling till lärare, din pedagogiska undervisningsfilosofi samt tillämpandet av pedagogiska läror i praktiken". Herregud.

Portfolion får vänta. Ska ta en kaffe och sedan en tupplur för jag sov dåligt i natt.

Åbo by noon

2007-03-30T16:17:00.000+03:00

Cyklar (med Jopon, döh) hemåt efter en förmiddag med seminariepresentationer. Korsar ån vid domkyrkobron, samma ställe som de för ett par veckor sedan hittade en drunknad socialarbetare. Han kom aldrig hem efter lillajulsfirandet. Vid hörnet av ett visst centralt beläget kebabställe står en man vänd mot väggen, han stönar och skakar. *pip-piiiipar* . Jag funderar om han tänker ge väggen en ny beläggning våren till ära. Upprörd i min lila klänning cyklar jag hemåt. I trappuppgången möts jag av en underlig lukt. Kloak eller avföring. På andra våningen ligger en gubbe och snarkar. Obehagligehter i hemknutarna. Och jag som just hade bestämt mig för att ta trapporna i stället för hissen. Ännu vid hemdörren håller jag för näsan och är glad, att jag har en hemdörr att dra fast efter mig.

Häret och nuet

2007-03-27T21:26:00.000+03:00

Skoskav, hunger, utmattning. Dagen har varit oändligt lång. Fyra timmar vikariat, två timmar spansk översättning, två timmar svenskundervisning, kunde inte vara mer utmattande. Solen säger vår och värme, men jag har min lurviga hundjacka och ser bara fånig ut. Katten är ännu borta, men med skoskav kan man inte dansa. Önskar att jag låg där mellan röda unikkolakanen, bredvid Honom och då menar jag inte Jesus.

Nos engañaron con la primavera

2007-03-24T14:43:00.000+02:00

Hbl säger att det är dags att ställa klockan till sommartid. Alltså NÄR hann det bli vårdagjämning? Jag är fortfarande inställd på vintertid. Hinner inte med, vänta! Vå-håår. Hur kul är nu inte det sen?

Medan Isäntä äter läcker italiensk mat någonstans där i formel 1-staden Modena, sköter jag om hemmet: skaffar pengar till hushållet genom att småjobba här och där, tvättar vintersmutsiga ylletröjor, sår basilika för den kommande säsongen. Jag har en massa små projekt på gång, och hela hemmet ser ganska kaotisk ut. Köksbordet, tvättmaskinslocket, vardagsrumsgolvet, kammarbordet fungerar som små pysselstationer. Och i kaos ska jag bo i en vecka till. Fast kaos är jag van med. Jag har vant mig vid att alltid försöka hinna med nånting, som jag ändå inte tror att jag kommer att hinna med någonsin. Det var meningen att Mitt liv skulle få någon sorts ordning från och med någon vecka sedan, men nu fortsätter det istället i samma hektiska stil i några veckor till. Orkar jag? Joo…

Nu har jag gett upp tanken om en lugnare aprilmånad, och accepterar mitt öde. De roliga med det tråkiga är att jag ändå är ganska glad och ganska duktig. Jag har inte klagat sååå mycket, visst inte H? Jag har blivit en liten fröken, som ger lektioner i spanska och svenska och finska, och i alla möjliga ämnen som jag trodde jag aldrig skulle hamna att lära ut. Men språkundervisning är lätt och tiotusen gånger mindre stressigt än undervisning i bi-ge. Rektorn skriver ännu glada mail åt mig och får mig att tro att hösten ser lovande ut, och kanske det t.o.m. fixar sig med sommarjobb. Ska snart på arbetsintervju. Spännande. Och jag är bara glad att i alla fall nångång hamna på en lista med tänkbara namn. Ta mig, ta mig, ta mig!

Le sabotage increible

2007-03-18T16:12:00.000+02:00

Nån riktigt dum och oärlig invånare till denna kuststad ville mig illa. Jag cyklade från klasskompisars sällskap till en liten krog för att slurpa bärs av H. Min lilla blåa parkerade jag utanför. Och sen, då det glada sällskapet skulle styra kosan mot mål B och jag skulle låsa upp Joppen, märkte jag att nån lättat på ventilen och släppt ur all den luft som normalt fyller ringarna. Så grymma människor kan vara. Och då hade jag själv, bara nån timme innan, gjort veckans goda gärning och sprungit ända in i bussen efter en man som tappade sin tjugolapp på busshållplatsen. Folk som inte äger en Jopo tycks vara bittra och fulla av avundsjuka, fast det visste jag redan. Folk som äger en Jopo är hjälpsamma goda medborgare.

På tal om goda medborgare: Jag röstade just på ett visst färggrannt parti och ska nu börja ta itu med skolarbete. Det känns helt naturligt att hela ens veckoslut går till planering av lektioner. Så jag behöver inte påpeka för världen att jag inte har nån fritid. Men jag kommer att hålla till här.

Gla-haad

2007-03-14T21:45:00.000+02:00

Först kom två vänner med skratt och glädje famnarna fulla. Sen kom en till med lyckan i näven. Nu är jag glad. Ska glömma hela den lååååånga jobbiga vintern som nästan höll på att knäcka ryggraden av detta däggdjur. Inte vill man ju dela med sig av sitt gnäll och sin trötthet. De senaste fem dagarna har varit underbart mycket härlig sällskap. Det här behövde jag verkligen! Tack för hjärtmassagen mina söta Helsingforsvänner, tack för din dejliga laatuaika Köbenhavn! Jag hoppas jag vinner er alla i fräknetävlingen. Bäu.

Nu känns allting litet lättare. De tuffaste auskulteringstiderna är över. De dystra kvällarnas tid är förbi. Och idag har jag fått en glädjenyhet: jag behövs! En skola vill ha mig för att jag skriver lustiga e-post och för att jag är en slags musiker och för att jag har blandat ihop mina specialiseringsområden just på det där korkade viset som fick alla att skratta och lyfta på ögonbrynen. Nu behövs jag för att jag är jag och det gör mig så glad.

Äntligen.

God ny dator!

2007-01-04T08:30:00.000+02:00

Jess, nu går det fort undan. Vi sålde min gamla laptop och investerade i en ny dator. Den är ny och fin och snabb med stort hjärta och intresse för fina musikresultat. Den heter Amalia för allt sedan jag och Cats sjöng den gamla L&L-sången har jag haft det namnet på hjärnan. Amalia kommer nu att göra allt mycket lättare för oss. Så, under de kommande veckorna, när jag inte leker ADB-guru, ska jag leka musikproducent och jaga hitlåtar.

Det nya året har börjat med dåliga nätter. Jag vaknar och grubblar, mest på låtar och min läraridentitet. Allt är okej, men jag kan ändå inte sova. Allt är för okej. Innan jul fick jag äntligen några goda nyheter -tack o lov efter alla de dåliga- och jag tror att våren kommer att bli riktigt fin. Men jag ska ännu försöka hålla tyst och inte förstöra det för mig. Och tyst ska jag hålla om mina nyårslöften också. Det handlar om det där samma vanliga som är under kontroll hela januari och glöms bort nästan helt innan påsk. Men försöka kan man ju alltid.

Och till alla de som undrar: nej, jag är inte gravid och jag konsumerar inte längre leverkorv. Leverkorv är ju skitäckligt! Däremot är jag och H inne i en nudelperiod. Yumyum! Det är också en sån dän grej som återkommer med 3 års mellanrum för att sedan försvinna helt och lika bra är det.

Julstjärnor åt alla!

2006-12-08T20:47:00.000+02:00

Post-bastucharm, tre julstjärnor och en julstjärnearm i magen och en essé att skriva. Ansiktet är torrt och huden är sträv men jag ska försöka orka ta mig till Dummadumma D för att se min H med basen i famn. Inte heller idag får jag vara i fred. Jag reflekterar och reflekterar såsom det heter så fint på pedagogikspråk och drömmer om jobb och undervisningstimmar. Men här är jag, trött och arm. Har betalt bort min restskatt och diverse andra räkningar och nästa år gör jag personlig konkurs om jag så inte råkar få en lottovinst utan att lotta. Kryss för en slant, ett för semester, noll för choklad. Och varför ska det regna så? Varför plockar en del trattkantareller i december och hur ska man klara av att framhäva Jopons skönhet om hon täcks av ett regnklädsmonster? Jag har glömt fjolårets Amaryllis i kylskåpet.

Höga midjan

2006-11-28T18:54:00.000+02:00

Oj nej, praktiken tar slut. Imorgon håller jag min näst sista lektion för mina egna nior och på torsdag för IB-linjens tvåor. Temat är genetik och jag som alltid hatat genetik och tänkt att det är för töögoga biologer, ska nu plötsligt inspirera andra. Och t o m genetik är roligt bara man får göra det på sitt sätt. Så snart har jag 16 lektioner och ett oändligt antal stressmoment bakom mig, och några veckor didaktik att vänta. Tänkte hinna fira lite jul också innan allt kör igång igen. Jag har nog trivts bra för det mesta och varit avslappnad åtminstone nu som då då jag glömt bort att min handledare sitter längst bak i klassen och glor på mig. Jag längtar efter att få en egen klass och fria händer.

Hört i skolkorridoren, dagen då förortsbarnen fick se mina Eiffeltowers:

Teini 1 & 2: *Fniss, fniss, glo, glo*
Teini 1: Varför har du SÅ DÄR hög midja på dina byxor? *Fniss, fniss*
Jag: Höh, har du inte hört att det är den nyaste innegrejen?
Teini: ????
Teini 1 & 2: *fniss* *total tystnad*

Hej svej, leverpastej!

2006-11-15T22:41:00.000+02:00

Äckel, äckel, äckel jag. Vet inte exakt när det började, men under de senaste veckorna har jag haft en underlig HIMO på leverpastej eller leverkorv. Eventuellt har allt dissekerande och preparerande fått mig att längta efter inre organ, men eftersom mitt begär endast riktar sig till lever (och levern är det enda organ vi inte har behandlat ingående under kursen), så måste det bero på något annat. Kanske A-vitaminsbrist? Igår, ca. 16.05 köpte jag till slut ett litet paket leverkorv. Jag köpte också 3 kg tomater och 5 kg vindruvor till ett skrattretande torgpris. Nu har jag vindruvsöverdos och leverkorven var en helt ok upplevelse, men ingen sådan som skulle tålas att upplevas oftare än med 5 års mellanrum. Jag undrar bara varifrån dessa underliga begär kommer? Jag vet inte ens när jag senast skulle ha ätit lever och vi har aldrig haft leverkorv där hemma (men undantag av Snellmans leverpastej i julbordet), så enligt all logik borde det inte finnas några positiva leverupplevelser i mitt långtidsminne. Men heller inga negativa.

Åbo är regnigt och grått, men jag har begagnade ridstövlar och busskort. Jag går ca. 100 steg per dag (och äter lever!) och sitter ca. 10 planeringstimmar vid något bakteriefullt tangentbord eller vid någon obekväm högstadieplaststol. Snart får jag ryggproblem igen, men jag lyckas ändå inte aktivera mig. Jag har blivit en stillasittande maskin. Håret är kortklippt och de sista permanentkrulligheterna är dödade. Det är inte snyggt, men politiskt korrekt. Jag vet inte om det heller var så politiskt korrekt att gå se Borat på bio. Men H bjöd och jag var nöjd fast de rutiga byxorna och Jopon blev våta in the cold November rain (ja, jag vet. Jag har dragit det skämtet en gång för mycket).

Elina, mitä mä teen?

2006-11-01T21:47:00.000+02:00

El amante había grabado su versión de esta canción tan bonita y a la vez, tristisima y muy dura de letra. Son unas de las canciones que hacen saltar el corazón y hacen mezclar lo que un estómago de 2 litros pueda llevar dentro si. Yo no soy Elina y él tampoco su marido, pero creo que nuestras vidas van hacia la direccíon del horno eléctrico. Por gracia, nunca vamos a perder la esperanza y tampoco tendrá que robarme un abrigo –por que los robo yo- y tan triste nunca pueda ser una vida tan llena de amor. Perdóname por hablar en metáforos, pero me sentía tan perdida después de haberle dicho unas cuantas cosas inecesarias. Saltaron las lagrimas, sólo para desaparecer y volverse a lo que nosotros llamamos futuro.

Då man lever och tarmar

2006-10-24T18:37:00.000+03:00

Glup, jag inser nu, precis som varje bloggare gör i något skede och senast efter att ha kollat besökarstatistiken, att här rör sig folk! Hej! Min blind date ringde just och nu ska jag träffa en gammal bekant som jag verkligen inte trodde att skulle ha hittat hit. Underligt, men kul! Hej blind date och din flickvän!

Jag känner fortfarande blodlukt i näsan efter att i två dagar dissekerat lungor och hjärtan. Imorgon tar njure och urinlukt över. Och det är fan så roligt i skolan, men i mitt huvud är det ont om plats för alla timplanerna och motiveringstaktikerna vill inte riktigt rymmas i huvudet på en gång. Då man dessutom läser till tenter, skriver rapporter och funderar på låttexter, vill det bli, så att säga, ett litet kaos där i lilla hjärnan (dissekeras nästa vecka).

Jag har förresten kört med en riktig lärarlook den här veckan: skottrutig kjol och hårknut –hur tyskalärare kan det inte bli? En blodig labbrock är pricken över iet! Och som bonus, rödlackade naglar och tavelkritstorra händer.

Agro-peda-jaget i ett nötskal

2006-10-13T22:28:00.000+03:00

Idag har jag:

- städjobbat i 3 timmar

- cyklat ca. 15 km, varav 90% i motvind

- tvättat vit-tvätt

- transporterat en grislunga, som ska frysas in för att snart tinas upp igen och användas i undervisningssyfte

- grävt upp massor av morötter! Efter ca. 10 spadlass var ännu en rad palsternackor kvar. Jag hade tänkt dumpa dem, men fan, de hade ju blivit stora och fina, så jag var tvungen att gräva upp dem med!

- cyklat med en överbelastad cykel: en kasse morötter på pakethållaren, två påsar persilja, en påse salvia och en påse gräslök i cykelkorgen, en vattenkanna på styrstången, en kratta och ett döda-ogräs-verktyg fastspänt över stången och pakethållaren.

- skrivit en töögo rapport om frågeteknik

- löst Hbl-korsord

- tagit tupplur

Annat att rapportera:

- jag har bestämt att jag ska klippa håret, men inte färga det

- reincarnation works! Jag tror att flöjtist/pianist/sångerskan i Essex Green är nån sorts Karen Carpenter. Såg bändet tillsammans med Camera Obscura i Malmö, och måste bara konstatera att hon var fantastisk! What is she?

- jag har hållit min första timme ever! Nu hoppas jag att 9A kan allt om matsmältning. En läraridentitet börja smyga sig på mig.

- springer igen

Om lidt: Kbh Kastrup

2006-10-04T15:25:00.000+03:00

Adjö, tråkiga skolvärd, jag ska ut i världen nu! Hilse på mit gamle Denmark, sige hej til Köbenhavn og det dejlige danske hygge. Kigge på mensker och pröve og söge någet nyt hvis det er muhligt en reignfyld torsdeg. På med häst-kappan, rutiga halsduken, röda skorna och trendradarn. Överräcka 1-års gåva åt Povel, kramar åt Maria, Nestor, Anna och Joel, shubidua med Cats -precis hvad den her person kan bruge!

Jubileumsjag

2006-09-30T21:24:00.000+03:00

Kom just på att cirka 1 år sedan gick jag och permanentade mig. Hårkonstnären sa att lockarna skulle locka sig i några månader för att sen rakna. Nå vittu heller! De där jävla skruvarna sitter ännu kvar, och hittills har jag hamnat att klippa håret 3 gånger, inte i toppningssyfte utan i rena rama förstahjälpsyfte.

Aldrig mer permanent.

Nu funderar jag på att färga håret vitt, eller riktigt riktigt blondt. Inte gult eller guldblondt (yök) utan sådär silvergråvitt.

Fest! Vin!

2006-09-29T19:07:00.000+03:00

Jag ska på fest och träffa åbogräddan. 30års kalas på villa i Runsala. (Så mej). Mingla nä, med iaktta sådär som jag alltid brukar göra. Läderkjol, Iloinen tuhkimo eller allmän lärarlook? Egentligen är jag dötrött (har de senaste nätterna drömt undervisningsmardrömmar och snurrat och rullat och svättat...). Inga bra. Imorse vaknade jag före 5, steg upp 6 och började läsa...Nu är ögonlocken tunga och slappa, men om man målar fransarna med Lancomes vattenfasta och ögonlocken med Lumenes glittrande så borde det väl funka? Jag chansar och ber att benen bär.

Hälsningar från mitt nya "liv"

2006-09-21T14:43:00.000+03:00

Oh, jag ska inte klaga, jag ska inte klaga, JAG SKA INTE SÄGA ETT KNYST, men fan vad det är tungt det här. Stressigt, men jag sväljer det med hull och hår. Om jag inte syns till kring juletider så beror det nog på att jag har skrumpnat ihop till ett litet russin, en korint. För just så tungt kommer det att bli. Möten, planering, föreläsningar, tenter, seminarier, uppsatser, lektioner, förberedelser...min fick-kalender är fullproppad fram till jul. Varje dag kommer jag hem med av trötthet uppsvällda ögon, tankar som snurrar kring kursplaner, skolkorridorer, elever, pedagogiska teorier...huh, det är mycket man ska lära sig. Samtidigt är jag ivrig: massor av nya bekantskaper, skojiga elever, finurliga lektioner att planera. Jag är ivrig att få börja, men samtidigt nervös för att möta min klass. 9A och människans biologi -en varsinainen nakki! Jag får dra förökning och könsdelar, och kelaa ni, om jag glömmer att nämna typ att man ska använda kortsu, kan nån stackars teini gå och strula till det för sig. Vilket ansvar! Så mycket annat har jag inte rapportera. Ingen maratonträning, inga loppisar, inget lande, inget stickas...Men imorgon ska jag och H till Monäs, för första gången på flera månader, och jag hoppas att vi hinner med litet bastubad, svampplockning och loppisar a la Jeppis. Och jo, i början av oktober ska vi till Köpenhamn och Malmö. Cats har keikka och jag ska med och sjunga/lotsasshoppa/träffa bortflyttade vänner. Jee!

AuskulTANTEN

2006-09-06T18:12:00.000+03:00

Så här ska min höst se ut: 8-16, 8-16, 8-16...und so weiter varje dag, utan matpaus. Ty jag har en läseordning som ska följas till punkt och pricka, precis som i skolan. Frånvaro med läkarintyg. Pedagogikstudierna har satt igång på allvar och det bara vänder sig i magen då jag tänker på allt som väntar på mig. Och jag är jätterädd att inte klara av det, att inte komma ihåg celldelning och fotosyntes och Mendels lagar, att inte min finska ska räcka till, att inte min röst ska bära och överrösta 30 elever med invandrarbakgrund. Jag hoppas att det inte blir en total katastrof av det här, en flopp att dra med i graven. Jag vill ju vara duktig och inte tvivlaskakasvättas, jag vill ju bli lärare jag också, jag vill. Sen då auskulteringen börjar måste jag fixa extra krafter och mod och styrka för att inte bli knäckt av all kritik och motgångar, för det kommer såna. Och om man är skör och sårbar och liten, kan man överhuvudtaget klara sig?

Åbo-Pensar-Åbo-Själö-Åbo. Åbo, Åbo, Åbo!

2006-08-25T11:21:00.000+03:00

Oalänningar är kanske det hurtigaste folkslag jag hittills råkat på. Och fast det gick bra att tälta med 27 skärgårdsvana hurtbullar, så hoppas jag att det var min sista naturskola någonsin. Jag orkar inte hugga tallar, släpa kaminer, reda ut nät och döda abborrar, och jag orkar inte plocka upp grillkorv och apelsinskal från naturkyddsområden. Det är för mycket ansvar, stress, rädsla för misslyckanden och olyckor. Och då man har bara två händer kommer man inte så långt. Det får vara slut nu, nästa år vill jag ha ett riktigt jobb. Men jag fick se min första huggorm och vara med om ett häftigt skärgårdsåskväder.

Och nu far jag igen. Och då jag är tillbaka igen om en vecka far jag ingenstans. Jag stannarstannarstannar hemma här, i en egen säng och eget damm. Jag vill ha tillbaka vårt vardagsliv. Men först fältkurs och orientering i trakterna kring ett gammalt sjukhus för bortgömda spetelskapatienter. Sen ska jag hållas borta från gummistövlar och mjukisbyxor mycket, mycket länge.

Profesora de pijama

2006-08-18T14:58:00.000+03:00

Suck, jag kommer aldrig att klara av att lösa ett helt Hbl-korsord. Högen med halvlösta korsord börjar nå takribborna. Det är fredageftermidag och jag sitter här ännu i pyjamas, hihi. Men jag har faktiskt arbetat, förberett nästa veckas naturlägerskola, ringt viktiga samtal och förvällt bönor. Pyjamasen är min officiella arbetsdräkt, men jag ska just byta om och cykla iväg på loppisrunda. Hoppas jag kommer hem med nåt fynd, för jag har nämligen börjat samla på finsk 80-tals design. Iloinen Tuhkimo, Karelia, Tazza, Pola och allt vad de nu heter. Jag tycker att det är alldelese fantastiskt att någon nångång här i Finland, i nån fabrik i Laitila eller Isokyrö, massproducerat en massa häftiga lyxplagg för finsk marknad. Nuförtiden är väl Nanso och någon stackars skotillverkare de enda verkligt inhemska märkena?

Ikväll blir det bastu, mysfest och lyxmiddag: gnocchi di patata con parmisana e salsa con salvia fresca y mantequilla. Como suena? Para chuparselos dedos, no? Y para postre un vino de puta madre e una collezzione di formaggio. Ciao!

Iloinen Tuhkimo - Made in Finland

2006-08-13T18:01:00.000+03:00

I går lekte jag att Åbo var Manhattan och att jag var Suomen Sarah Jessica. Girl´s night in town och när katten år borta, så blir jag bara till en vild mus. Porlande drycker hos oss, Heidi och Hanna och massor av tjejsnack. Oh, vad jag saknat Tjejsnack. Skvaller. Sedan attityddans på Fag you! bland gayar och det var nästan som på tv. Kamerorna blixtrade och jag dansade så att fötterna var alldeles svarta och idag så sjuka att jag inte kan springa en meter på någon dag (kanske imorgon). Det bästa var ändå kommentaren ”Aaa, polttarit!” när vi tre spatserade på gågatan iklädda 1 euros UFF-kreationer. Sedan förbjuden hotdog och en tomt gapande, icke-uppvärmd säng.

Nu har cykelbudet levererat gardiner till Lillebrors studentlya och Sarah Jessica är har förvandlats tillbaka till Jessiken. Symaskinen är i full gång, men det här gräsänklingslivet har blivit tögot och jag behöver min H.

Gräsänklingsdagar, del II

2006-08-08T18:55:00.000+03:00

Jag är skattvakt. Bredvid mig har jag en hårdskiva innehållandes finsk indiehistoria. Det är en verklig ära det här, att vakta Katternas mästerverk. Så nu är Cats-grabbarna i Sthlm, och jag är här med blicken stadigt fäst på den där heliga lådan. Jag har just petat bort ett sandkorn från fotsulan, som redan blivit svullen kring såret. Vi var med H och simmade till Runsala, sen torkade han sig och tog båten över till Sverige. Ganska tomt här hemma faktiskt, men jag har händerna fulla med diverse projekt: avsluta ärm, frysa in gröna brytbönor, skriva praktikrapport över min vistelse i Spanien 2003-04, träna ”maraton”, banda in nytt låtmaterial, fundera på texter och sång, sy in en t-skjorta, städa...ack. Jag funderar på mina underliga drömmar, men inte så mycket på framtiden. Sen funderar jag på såna som har det tungt just nu och såna som är ensamma just nu. Funderar på mötet med en gammal vän som jag råkade träffa i lördags, och på det hon sa och inte sa. Mycket har hänt: i torsdags lärde jag mig artbestämma fladdermöss m hj a en ljuddetektor (måste säga att det var länge sedan jag känt att biologi verkligen var intressant, för mest handlar mitt liv om ekonomisk botanik och bekämpning av partenogenetiskt förökande bladlöss), i fredags spenderade jag en kväll i Cats-studion bandandes in stämmor, i lördags var det Uudenmusiikin festivaali och VIP hit och dit, och sedan på söndag grät jag stora tårar över min (krabbis)huvudvärk. Och då var han ännu här den där H för att trösta mig. Men han ringer ibland och då blir jag glad...

Pedantika

2006-08-02T21:22:00.000+03:00

Sa jag att jag fick en pedometer, en stegmätare till födelsedagspresent? Den räknar steg, distans och kaloriförbruk, och dessutom har den en radio. Mycket nyttig apparat. Men varför har den ett så underligt namn? Pedo-, peda-, paido- betyder barn på grekiska, det vet jag, men peda kommer från latin och betyder fot. Pedon däremot, är grekiska och syftar på jordmån. Pedal, pedikyr, pedofil, pedologi, pedagogik. Manicken borde ju heta pedimeter eller pedameter. Nu mäter den ju barn eller eventuellt fisar, för på spanska betyder pedo prupp. Tirar un pedo, o en mi caso, tirar muchos, jeje. Varför slänger de fötter eller ungar omkring sig? Pedant då? Var har det ordet att göra med barn eller fötter? Döh.

Ack denna torka. Stackars bönder och kossor och STACKARS grönsaksodlare som tvingas bära litervis med vatten till törstande fiberbomber. Jag behöver semester! Så imorgon far jag till Pargas på fladdermuskurs.

Den mänskliga faktorn

2006-08-01T17:19:00.000+03:00

A-haaa...förutsättningarna för att göra bra ifrån sig i en tent förbättras avsevärt
a) om du förbereder dig väl
b) om du pluggar rätt bok
Jag missade båda punkterna. Men livet går vidare. Mitt liv gick direkt till garnaffären och till hyllan med 350 m naturvitt yllegarn. Sen var jag och kollade in Lillebrors nys ”våning”. Han ska nämligen flytta hit till Åbo för att börja studera. ”Han blir humanist precis som du”, sa mamma som inte visste att jag var naturvetare. Kanske tänkte hon redan längre framåt i tiden då jag någon vacker dag tar ut min översättarexamen. Hursomhaver, Lillebror ska bo i ca 5 m2 betong och slitna plastgolv. Men det känns säkert stort och fint för det är alldeles eget. Jag ska skänka honom gardiner och någon blomma som klarar av månader utan näring, och så ska jag lära honom att koka mat och lappa byxor och sy knappar och sånt. Sen torde han klara sig, i livet.

Jag X-hoppar mig vidare

2006-07-31T21:02:00.000+03:00

Frisk och kry är hon, med någon svettdroppe vid tinningarna. Jag har varit på parkjumppa, och det var ju på tiden att jag släpade mig dit bland tanter och ungdomligare kvinnofolk. Sådär ja. Jag måste bara säga att med den här farten är jag i maratonform kanske t o m inom två år. Annars har jag försökt förbereda mig för morgondagens tent genom att fundera ut en ny stick-kreation, skriva låttextssnuttar och tupplura bredvid en trött H. Nu ska jag koka ägg för det är bra att få i sig litet proteiner i annan form än choklad också.

Den här familjen ska överleva!

2006-07-30T23:17:00.000+03:00

Jag har lagt in gurkor. Två stora burkar väntar på vinterkonsumentens gapande mun. Saltgurka är ett måste på rostat bröd, i midvintern då all annan pålägg är mer eller mindre död. Det känns fint att kunna vara ens till en promille självförsörjande och antiköpköp, för fast jag läser Elle och drömmer om en massa nya nödvändiga plagg, så är jag egentligen ingen sådan, proffskonsument alltså. Och den här sommarn har jag förstått hurudant liv jag och H kommer att ha, och det känns lugnande att veta, att jag inte längre behöver tänka så där som gamla Jessika gjorde, utan att jag nu kan slappna av. Det finns i alla fall mat för vintern. Bönskörden ser lovande ut och jag ska sticka yllesockor åt hela familjen och så en galen kofta åt mig själv. Till julen slaktar vi grisen och sen blir det gröt fram till midsommar då nypotatisen lyfts.

Gräsänklingsdagar, del I

2006-07-26T20:10:00.000+03:00

Då jag var liten och familjens juli-kalas var firade, visste jag att sommaren höll på att ta slut och att det inte var länge kvar tills skolan skulle börja. Lillebror har födelsedag idag och jaghar just den där samma känslan inombords. Gick just runt kvarteret och åt en minttu-choko glass. Nu 30 sidor till om Asien och sen borde jag ha också den världsdelen under kontroll. Tentandet börjar nästa vecka och sen får jag igen bli till 100 % mikrofon och leksakssynth. På min promenad skymtade jag lektor Kaunis, och blev plötsligt påmind om att snart, snart är det dags att ta farväl av detta underbara sommarliv. Men jag vill inte tänka tid och prata stress, jag vill bara hållas inom denna fyrakvadratkilometersruta, där jag både odlar, maratontränar och skapar. Jag hade födelsedag, deltog i släkträff, skördade gurkor, sov, slöade, sprang, drömde massor av drömmar...och veckorna gick. Äsch, det är precis som förr. Augusti anfaller och jag är här helt ensam för min Kärlek är i Helsingfors, och snart i Stockholm och sen runt hela resten av Sverige. Kom tillbaka –vi måste ännu jordgubbar, sill och nypotatis i just den ordningen!

Nygräddad fyrtiofemkvadrats lya

2006-07-06T15:01:00.000+03:00

Indiskt bröd i ugnen. Och jag som aldrig bakar. Och det är klart att man ska ta itu med stora bakverk då solen gassar på där ute och det är bara sommar och strandväder. Jag som ännu inte ens simmat, men jag är bara inte sån. Det blir bara inte av liksom. Däremot har jag en sån grym träningsverk efter två dagars spring-spring, så idag tar jag inte ett endaste steg. Fast kanske på kvällen, efter Lost, släpar jag mig till Hulkkonens Talvipuutarha och gungar till groovy music. Så där som man gör på Skansen då nån gammal trubadur drar folkets älsklingssång.

Hört på stan:
”Äiti, äiti, kato sininen Jopo!”

Jag visste ju att cykeln skulle rädda min sommar.

Grundfärg: Röd-violett

2006-07-04T17:41:00.000+03:00

Mycket nytt idag. Jag har överskridit mig själv och gjort saker jag aldrig trott jag skulle ta mig för att göra. Det började med att jag köpte ett par joggingtossor. Inspirerad av tjejerna i min vänkrets bestämde jag mig för att pröva det där med att fara ut och springa. Tänkte att jag inte kan vara så mycket sämre och att jag nog också kan. Letade fram ett par lagom billiga sommarrea-skor, lämpliga för min icke-rutinerade springkarriär.

Och så imorse, då termometern visade 20, 7 ˚C och klockan 8:37, stack jag iväg. Ganska kul var det faktiskt och jag ska definitivt göra det igen. Jag sprang till vårt ”lande” för att bära 20 vattenkannor till törstande men välväxande gurkor - det kommer faktiskt gurkor och zuccini också! Tanten vid grannlotten samlade mod till sig och beskyllde oss för att ha rånat henne på stenar hon samlat för att hålla skyddsduken på plats. Jag sa åt henne att hon gärma kunde komma över och plocka åt sig av våra om hon så ville. Sen sprang jag hem och tog itu med jumppabollen.

Och sen, det andra nya för idag: musikinspelning. Jag och H har en egen fin studio här i vardagsrummet. Orglar och sladdar och gitarrer och kablar och en mic-ställning gjord av vårt sämsta badmintonsracket. Ganska B, men det fungerar. Idag tog jag för första gången själv tag i trådarna, eller sladdarna. Bandade in en egen låt, fixade trummor och bas, synth och sång. Jag trodde då aldrig att jag skulle hålla på med sånt –och att jag skulle tycka att det är kul- men eftesom jag har haft ganska bra flyt med båda texter och sångmelodier passar jag på att utnyttja min lediga tid för annat än jumppa också.

Tossorna är just klara. Måste bara ta en liten virkpaus för att vila pekfingret som fått en virkskada av trådslitage.

Abuela de corazón

2006-06-28T18:54:00.000+03:00

Det har börjat gå snabbt det här, metamorfosen mot tantstadiet. Nya bevis:

jag har börjat lösa Hbl:s fredagskorsord

jag har börjat virka varma tossor för mina iskalla fötter

jag har börjat samla på bra recept och skriva in dem i min recept/handarbetsbok med prydlig tanthandstil

jag väntar med spänning på nästa avsnitt av Allsång på Skansen

jag vill börja väva trasmattor

Hur ska det här nu sluta? Med den här farten så, ja, jag vågar inte ens gissa i vilket stadie jag befinner mig i om en månad. (Hjälp).

De senaste dagarna har jag spenderat i trevligt sällskap med söta Maria och Nornas lie. Maria är i Finland på besök, och äntligen, äntligen har jag haft tid att hänga med henne riktigt så där ordentligt. Nu har vi hunnit analysera våra liv och vår omgivning genomgående, prata strunt på vårt eget skräpspråk som består av finska-svenska-danska-spanska ordmonster, snacka gamla minnen och planera framtid. Nu känns det bra.

Och lien, vilket redskap! Jag hittade den i fähuset i det midsomriga Monäs, svängde runt lite i gräset runt jordgubbslandet och sen var det kört. Hela Midsommardagen slog jag som aldrig förr. Ryggen fick en underbar träningsvärk, vänstra handen en vackert symmetrisk blåsa och benen fick skärsår (av gräset, inte lien). Och kanske 1 miljon slag och 200 myggbett senare, var stugan framröjd ur hundflokshelvetet (Anthriscus sylvestris). Och sedan på söndag lade jag och min sommarbruna sambo allt det där höet upp på två störar för att pryda den röda stugan. Han säger att jag nog var en bondflicka i mitt förra liv, och det kanske nog stämmer, för jag känner mig harmonsik i dyng-doft.

Midommarn var annars också lyckad med trevliga människor, god mat, bastu, crocketspel och iPodsmusik i midsommarnatten. Var också via Vasa och lurade lillebror att köpa en Jopo, hihii.

Dagens ord.

2006-06-16T08:21:00.000+03:00

Anonymitetsbestämdhet
Bevattning
Coctailpinnar
Dagenefteröverdos
Eftermiddagstupplur
Födelsedagsfest
Grötmättnad
Henry!
Idé-bombattentat
Jumppabollsakrobatik
Kalashumör
Landebesök
Muminmuggsmorgonkaffe
Nutid
Ordning
Puolalaparkspicnic
Qué es lo qué me ofrecen?
Radio Vega Åboland
Solsken
Torggrönsaksdröm
Undantagstillstånd
Värme
www.fmi.fi/saa/paikalli.html?kunta=Turku
Yllegarn
Zlatansatan
Åbo
Ärlighetsunderlighet
Önsketänkande

Moroten.

2006-06-13T08:48:00.000+03:00

Äsh, jag missade 1-månads uppdateringen, verklig bloggslöhet. Och jag som skulle skriva och berätta om min nya lavendelsblåa Joppe, som jag köpte för mina sista sparpengar för att slippa en deprimerande sommar. (Och det är sant, för varje gång jag kastar mig på henne och cyklar iväg, blir jag bara så glá. Jopon är världens bästa cyklar: praktiska, snabba, lätt-trampade och snygga. Så nu, om jag känner mig ledsen eller sur, är det bara att ta en cykeltur och den sura minen är bortsuddad.)

Det blev en arbetsfri sommar för magistern. Jag ska studera hela sommaren. Först kändes det ganska så deppigt, men nu då jag redan skrivit två tentor och har en hel solig ledig vecka framför mig, så är det ju faktiskt helt okej den här gången. Nästan. Och nu har jag tid att pyssla om gubben min och gurkorna mina, vara kreativ och göra saker jag annars inte brukar tillåta mig själv att göra. Och så är jag faktiskt lite stolt över mig själv, för jag kom in på ämneslärarlinjen vid Yliopisto och till hösten får jag börja auskultera. Fröken här!

Shubiduu, nu ska jag iväg till vårt lande och vattna mina vänner, för annars kommer de att törsta ihjäl där under sitt täcke. Synd att det inte tillverkas spenatgröna Jopon, för annars hade jag nog skaffat en sån istället för att matcha det bladgröna gänget! Schwiiisss, pling-pling!

Gramática normativa de la lengua española, lingüística aplicada, lexicología, la historia de los paises latinoamericanos, la tal y tal y no sé qué

2006-05-11T18:49:00.000+03:00

Hej,
Jag sku bara meddela att snart är jag redo för lite LIV. Redo för sånt där som alla andra håller på med, ni vet, glass vid ån, kaffe vid någon mysig terass, långa lunchpauser, tupplurer i egen säng. Måste först bara klara tent nummer 2000 och dra lite lägerskola åt små barn. Jag väntar också på att få resultat från lärarlinjens inträdesprov, och att få höra nåt från de 10 jobben jag sökt...Nervöst. Och dumt. Tog en fästingspruta idag. Nu har jag fullt skydd mot puutiaisaivokuume i minst tre år framåt. Biologlyx.

Galna dagar

2006-05-07T19:02:00.000+03:00

Jag har UFF-arm. Symptom: Vänster arm med värk kring biceps-området. Inga ytliga skador. Försvårar livet i några dagar framåt. Återkommande skada, med ca. 3 månaders mellanrum.

Hihi. Det är inte så allvarligt, men imorse då jag vaknade funderade jag en lång stund varför 17 min vänstra arm hade nån sorts träningsvärk. Jag har inte boxats sedan tisdagen, och jag har inte heller föröskt mig på någon patetisk armhävning. Sen kom jag på, att värken faktiskt beror på UFF:s ”galna 1 euros dagar”: Varje loppisomans julafton. Secondhand-årets skördefest. De klädgalnas självständighetsbal. Himmel och paradis!

Satsade igen hårt: jag och H steg upp till klockan 10 och traskade in i affären. Sen var det bara att ögna igenom klädstängerna, känna på material och analysera färg. Och då man har brått (ständig tävlan mot tanter och ANDRA trendkåta ungdomar) lastar man vänsterarm med plagg medan högerarm sköter urvalsjobbet. Och tungt blir det. Sen orkar man inte längre bära på trasorna, utan tvingas prova, välja och prioritera. Jag investerade 5 euro i diverse kreationer (ses snart i gatubilden), Henrys saldo blev 0 euro den här gången.

Andra tappra, morgonpigga fynderskor: Tanja, Minna.

Escribir o no escribir, por qué no escribir?

2006-04-29T00:24:00.000+03:00

Kolla för guds skull inte ”this messages has been posted at” och kolla ej heller vilken dag det rör sig om, för då kommer du att tycka att jag är patetisk. Vilken normal människa...? Åh herregud med liten bokstav. Det senaste är, att jag påbörjat en tyst protest mot fredagskvällar. Jag ignorerar dem av olika orsaker, både bra och dåliga sådana, men mest för allt vad de symboliserar, speciellt så här inför den Stora vårfesten. För man kan också, istället för rökiga krogar, ljummen bärs, jobbiga bänd, limma ballerina-band till vårskor eller sticka på humle-kjolen*. Och äta puff-majs förstås. Jag kräver inte så mycket mer.
Jag har varit om en del sedan jag senast skrev: Resa till Helsingfors följd av en till resa till Helsingfors med Morrissey-koncert följd av Tour de Iberia med röda mattan, limousinen och strålkastarna. För första gången någonsin sjöng jag på en stor scen, kände mig behaglig till mods och kunde njuta av det där som jag var där för att göra: sjunga. Det var roligt. Jag var glad. Sen blev jag ledsen, för jag googlade igenom en massa spanska ”pålitliga” källor där folk för det mesta bara sa dumt om oss. Sa att vi härmade, att vi var malliga, att vi hade för tajta byxor. Sen blev jag både arg och mallig, och nu skiter jag blankt i vad andra tycker. Det blir ändå aldrig rätt. Jag vill hålla de där minnena just så fina som det var just då.
Tack vare energin jag fick med mig från den Iberiska halvön orkade jag sedan kravla mig igenom tonvis med slask, långa skoldagar och irriterande flunsa. Och nu är allt så mycket bättre: jag har äntligen avslutat min allra första tröja, skaffat några fräknar, klippt bort klyvna hårtoppar. Basilikan, broccolin, chilin, indiankrassen, salvian, rucolan och koriandern mår bara fint, och de bara längtar efter att få sänka rötterna i ruta nr. 43.
Jag ska påbörja en alldeles speciell maj-månad.

*Stickad kjol i svart-gula fluffränder och hängslar. Handgjord.

Rutinika

2006-03-22T20:44:00.000+02:00

Nu då jag krupit ur matadorutrustningen och återhämtat mig från förra veckans Neuroviisut-galakväll, knackar vardagen på dörren. Labbar, föreläsningar, hemmamys, boxning (vattenjumppan är död för i vår, tyvärr), pyssel och lite tv förgyller min vecka. Jag har ätit wok –hur slutet av 90-talet kan det egentligen bli?- och torkat damm, sått basilika, chili, rucola och koriander, sysslat med översättning och allmänt tidsslöseri. Allt är ok. Läget under kontroll. Ibland känns dagarna jobbiga, som då jag har allt för många föreläsningar i tråkigt sällskap, och kommer hem för att få ”slappna av” med Lost (vaddå slappna av? Jag är ju livrädd för det där djungelmonstret) bara för att upptäcka att det är bara onsdag och att jag får lov att vänta ännu en dag. Och ibland känns dagarna som liv och syrerik luft, som de dagar jag slutar redan klockan 10 och går hem för att dricka kaffe och för att läsa tidningen. Och så går dagarna, februari och mars, tentveckor, veckoslut, och jag är som jag brukar vara, i ett annorlunda sällskap bara.

Värm mig sol, värm mig.

2006-03-14T18:44:00.000+02:00

Bli vår, bli vår, bli vår, bli vår! Inmediatamente, pronto, ahora mismo, en un abir y cerrar de ojos. Hur trött får man bli på -5 grader och falskt solsken? Jag gäspar, och vänder andra kinden till. Förrän våren ens är här har jag hunnit lära mig att soliga leenden bländar, och varma ord bränner. Inte en enda gång till ska jag låta mig luras. Så nu funderar jag mest på hur jag ska kunna förbättra musikvärlden, eftersom jag som biolog inte har så mycket att komma med. Hallå? ETT fnuttigt sommarjobb att söka, för hela 2 månader. Vad tror de riktigt? Att jag flyttar till Lappland och börjar inventera ödemarker gratis? Hur kan det vara så dött på jobbfronten? Nåja, medan jag är argargarg, håller jag tummarna för pedagogikpappren –jag skickade iväg dem idag. Nu är det bara för dem att välja mig bland 1000 och 1 andra arbetslösa biologer, och så kan jag äntligen bli lärare! För det vill jag, massor.

I Sevilla skriver de: ”Pompistarna kommer. Tanken full, tack.” Oh ja, vänta bara.

M som i Motivation

2006-03-02T11:23:00.000+02:00

Jag har krabbis efter gårdagens loppisrunda. Det blev inget mäktigt saldo, trots att vi satsade så hårt H och jag. Vi hade halvfull tank i bilen, vi hade magarna mätta och plånböckerna fulla med färggranna sedlar, kartor...Snopet saldo: 1 jacka och ett par solbrillor. Jag hade T O M reserverat kvällen för symaskin och sytråd, men istället gjorde jag hembesök till S, i egoistiskt syfte. Det roligaste som hänt under de gångna 7 dagarna är, att jag återupplivat min spanskakunskap. Jag är jätteglad att språket bara kommer, utan svårigheter. Det är precis som förr även om det gått nästan två år sedan jag aktivt använde spanskan. Munmetoden alltså. Min nya grej är att attackera ALLA som ens lite bryter på spanska. Ledsen för det.

Schh! Åt redan två...

2006-02-28T21:41:00.000+02:00

Hemlisar på gång här. Jag luskar ut, smyger mig in och spionerar för fullt. Har en plan, för nu har jag blivit trött på orättvisorna. Här kommer jag! Bort ur vägen! Tänk att det behövdes en kort glim-glim-stund för att förstå hur allt ligger till. Vishet kommer med åren.
Just det. Kammade hem första femman idag. Snart kommer nästa. Och så simmade jag med S&S, och snart har vattenjumppandet blivit en så betydande del av mitt liv att jag nog hamnar att köpa en blå flytväst i alla fall. Då kan vi plaska på somrarna också, träna magisar och sånt.
Nuförtiden pluggar jag mest. Tent efter tent efter tent. Och köper sparkdräkter för att de ät så söta och för att jag hittar dem billigt. Och äter fastlagsbullar. Dagens saldo blev 2.

Guld åt busungen!

2006-02-23T19:01:00.000+02:00

Aj, dessa hektiska OS-tider. Curling och backhoppning och ishockey-matcher, som får pulsen att stiga till 1000, massor av tummen-ner för Sverige och taktik-snack med sambon. Vi är så junttin Henkke och jag. Hur Suomiperkele är det inte att sitta i sitt hem och jubla då Finland seglar vidare till semifinal. Jag nästan skäms, men bara nästan. Det positiva med allt tv-tittande är, att mitt stickprojekt framskrider i nån sorts fart, trots sjuka axlar. Jag har utvecklat en kronisk stickskada och jag vet vems fel det är.

Allt sedan jag slutade jobba har mitt liv förvandlats till ett mer

slött

lärorikt

socialt

liv.

Jag hade ju som plan att fortsätta med ett rutinmässigt arbete, stiga upp i tid, vara duktig och jumppa massor, sticka och pyssla massor, äta hälsosamt och laga mer fantasirik mat, men buu...det sket sig totalt. Istället blev jag en ganska duktig studerande, som tittar på tv ibland, jumppar för det mesta, och rör sig ut bland folk. Hmm...Jag känner knappt igen mig själv, men jag tror att det funkar så här också. Helt okej alltså. I skolan har jag hamnat i lite dåligt sällskap. S&S är slarviga, pratar och fnissar sig igenom föreläsningarna, och för att inte vara helt ute och alltför mesig, hamnar jag också att ”busa”. Då jag kommer hem gråter jag några tårar för att jag gjort dåliga anteckningar och istället skvallrat om Kaunis och alla de andra, eller skolkat och istället suttit på kaffe. Och sen blir det inga fullpoängare i tenterna, men pahisar kan inte vara alltför duktiga.

Nu måste jag börja bli nervös inför lördagens keikka. Hejdå!

Nytt försök

2006-02-09T18:24:00.000+02:00

Via geografiföreläsningar till skvallerlunchstund till ryggjumppa till gym och sedan hem. Massor av det där vita och våta försökte täcka mig och massor av mörker försökte knäcka mig, och ännu då hissen tog mig upp till fjärde våningen var jag trött, men sen andades jag in djupt och öppnade dörren till bostad 64. Sen eftermiddagskaffe med H, förmedling av skvaller, kramar och jag är som en ny människa. Nu ska jag växla om till festhumör, för ikväll ska jag blotta min sociala sida. Försök nummer 3. Ska på tapas kväll med mina studiekompisar...huh, så olikt mig, men kanske kiva? Kanske jag den här gången kan göra annat än att längta hem till min stickning medan jag tömmer chipsskålarna?

Ai kuka Ruuneperi?

2006-02-06T18:19:00.000+02:00

Usch, måndag: föreläsningar, geggig skolmat, jobbiga klasskompisar. Finnar. Jag vill ha söndag och Runebergstårtor, tid för stickning och projekt ”pimp my clothes”. Jag vill äta god mat, titta på tv och snacka mys. Inte gå i kölden till dumma skolan och sitta på hårda bänkar som ger mig ryggont.

Slutade klockan 14. Mössan var borttappad, men jag hittade den sedan bredvid en jätte-jordglob. Kaffesnål gick jag mot stan. Sen via någon butik, något loppis och hem. Kaffe! Ringde Skatteverket för att beställa skattekort. Väljer att prata svenska för en gångs skull, men rösten svarar på engelska och kopplar mig till utrikesavdelningen. Äh. Tupplur. Sen översättning, stickning och kokossoppa. Pyjamas.

Tanten drömmer

2006-01-31T18:27:00.000+02:00

Morgonsimning, fniss i bastun, picknick i föreläsningssalen, allt kunde ge inspiration till en ny sångtext, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag vill sjunga den här nya sången för tjurfäktarna och picadorerna, men vad ska jag sjunga? Så här sitter jag och funderar på bra teman, men i huvudet snurrar bara geografi-, pedagogik- och grammatiktermer. Jag är ett offer av den akademiska världen. I går natt funderade jag och H på sådana saker, och jag bestämde mig för att försöka sluta leta efter den där vägen till tryggt medelklassfamiljeliv, och bara göra som jag vill. Och jag vill studera! Det är så mycket jag vill veta om översättning, inlärningsteorier, plattektonik, spanska verb och språkfamiljer, att jag kan inte sluta nu! Hjälp. Och då jag studerat färdigt ska jag bli hemmamamma. Jag vill ju ändå allra helst plantera om blommor, odla grönsaker, lappa strumpor, sy och fixa, och varva hemmasysslorna med att lära ut julsånger på spanska, hjälpa barnen samla ihop växter till sina herbarium, undervisa i groddning och stickning. Jag hoppas det är okej för jag tror jag skulle vara lycklig i ett sådant liv. Och det är ett sådant liv jag vill leva just nu, och kanske ibland leka sångerska och resa dit ut bland de där stora och häftiga. Det ska min sång få handla om.

Para los que no lo sabían, os cuento que vamos a tocar en Sevilla con mis amigos gasolineros. Nos han invitado para dar un concierto en una festival de música pop. Esto va a pasar el primer fin de semana en abril, y aunque quede unos meses ya tengo cosquillas en mi estómago. Pero lo más nervioso no es ni viajar con los gasolineros ni performar en frente de los toreros, sino contar a mis compañeras de clase que soy una cantante indie, y que tengo que irme a Sevilla por que me quieren. Así funciona el mecanismo de la Jessika.

Voz de güisqui

2006-01-26T22:15:00.000+02:00

Joder, he perdido mi graciosa voz. No sale ni palabras ni nada, respiro como si tuviera dolores muy grandes y saltan lagrimas cada dos por tres. Esto se llama gripe, creo. Lo peor es no poder dormir, por que durante las noches me tiene despierta el sonido de mis pulmones. El amante tampoco duerme. Así que no estamos muy bien. Esta semana he estado una quejaca verdadera: no sólo por estar enferma, pero por haber encontrado tantos asuntos negativos en mi vida, que casi se podría pensar que la mujer esa no tiene vida ninguna. Sé que lo tengo, pero es que últimamente me han llenado los pensamientos feos y pesados. No estoy contenta con nada que hago y las cosas que suelen hacer feliz mi corazón ahora me hacen sentir vacía. Mañana voy a empezar a buscar lo que he perdido aunque realmente no sé qué es y tampoco dónde hallarlo. Necesitaré un poquito de suerte. Gracias.

Underverk under täcket

2006-01-23T22:10:00.000+02:00

Tittar på Plus och planerar resten av mitt liv. Hostar och harklar mig. Snyter näsan, kruxar för och prickar in dagar. Det river i halsen, men klumpen från igår känns mindre. Kanske jag svalde den? Eller spottade ut den på kudden? Språkprov, arbetsansökningar, ideologier från slutet av 1800-talet, allt blandas, mixas en sekund för länge tills det rinner ut i en trögflytande form. En förkylning, t o m två, jag tål det mesta, men inte hoppingivande ord och en klapp på axeln.

Jesús

Valkrets nummer 9

2006-01-15T19:16:00.000+02:00

Har just druckit val-kaffe och ätit val-nougat i sällskap av Vanessa and the O´s. Far skickade ett meddelande ”muistakaa äänestää”. Som om jag inte skulle komma ihåg en sådan viktig sak! Hmf. La bagatelle.

Sade hej åt Helsingfors i helgen. Hittade min själsfrände på Vanha. Dansade så att fötterna svällde till stora, röda svampar. Överlevde en sympatisk efterfest, fast jag egentligen inte är gjord för efterfester. Men både Pia och jag kämpade hårt, och när taxin förde oss hem till Berghäll, så var det bara att konstatera att kvällen var positiv, och då man är glad och stark i benen är det skönt att lägga sig i en färdigt bäddad säng. Det är alltid lika roligt att träffa Pia och Juha, och Katten med den glänsande pälsen, och alla andra Hesatjejer för den delen också. Saknar mina flickor! Sen frukost, prova-köpa grön klänning, äcklig pizza buffet, jobbig tågresa hem, och tidigt i säng!

Nu ska jag räkna ut hur mycket garn min tröja kommer att sluka, och börja på resåren. Det kommer att bli en dyr tröja det här...

Var är du lilla morot?

2006-01-09T20:31:00.000+02:00

Oh, kära lilla heiman,
vad jag saknat er, min hjärtevän och hans makaronilåda! Malmö var supersöt Povel-babel, falaffel, spettekaka, ostar (nej! jag fick ju inte), och svenskar. Jag fick en sådan hemlängtan att jag höll på att explodera och det sa bara "autch, autch" i bröstet om nätterna. Och så tappade jag en morot från berlocken jag fick av H som julklapp. Tömde till och med en dammsugarpåse, hoppfullt sökandes efter ett vegantecken, men nej. Dit lämnade den och sen var de bara två. A o J hade det fint, och staden vill jag besöka på nytt då träden är lite grönare och vinden lite svagare. Jag köpte massor av mörk Skånekaffe, fast jag just planerat att minska kaffedrickandet. Den Kubafödda amerikanen från flyget hjälpte mej med "la s fricativa y sonora" och sen landade jag rakt i armarna på min favorit Jeppisbo. Imorgon ska jag för första gången ever på vesijuoksu med Satu och Sonja. Shit! Se puede correr vestida en biquini y molestada por las reglas? -Claro que si. Ya verás que no habrá problemas.

Nästa gång slukar jag en entomolog

2006-01-04T22:03:00.000+02:00

Han gick ut för att träffa vänner. Hon stannade hemma för att fonetik-plugga och packa. Pluggandet blev till ingenting för istället pysslade hon ihop ett kort, ett paket, bläddrade i sticktidningar, tittade in i garderoben, sjöng högt för sig själv. Hon har haft resefeber hela dagen. Försökte skrinna bort det vid Mikaelskyrkans skridskobana, försökte promenera bort det, slumra till och prata i telefon, fjomsa och vimsa. Men fjärilarna är tillbaka, inhåvade i grötfylld mage, släpps ut imorgon bitti, då flyget tar henne till kära vännen i Malmö.

Hej, tredje januari!

2006-01-03T23:24:00.000+02:00

Hopp! Nytt år. Klipp! Kort hår. Tack! Gult pluppgarn. Jag har ETT mål för det nya året och det är att sticka en alldeles egen självdesignad tröja. För tillfället, just då jag borde plugga på de kvarstående tenterna, ägnar jag flera långa tankar åt mönsterdesign och idékläckning. Tröjan börjar snart ta sin form, i teorin alltså. Inga andra nyårslöften har jag, förutom att jag ska bli snällare och gladare. Och jag ska aldrig mer ta permanent. Usch! Håret blev helt förstört ju. H fick ta till mormors silversax och kapa de dåliga, knutiga topparna. Jag ser ut som VR:s Monica, ni vet hon den där ”och annat smått och gott”. Jo, och idag, efter att ha ätit ca 2 kg 750 g ost av minst 7 olika sorter under de senaste 13 dagarna, inledde jag jumpa året med en och en halv timmes träning av svett och tårar. Nu mår jag så fint så! Starka lår och adrenalinfylld blick. Efter en ganska jobbig jul, keikkor och uppträdanden, loppisar och dialektmissbruk, och en trevlig nyårsmiddag hos Niko och Minna, kan jag bara konstatera att jag längtar efter rutiner och tidtabeller.

Andra bloggar också sina julklappslistor så då gör jag det också:
1 tvättmaskin
1 Sufjan Stevens-skiva
1 Kaurismäki-film
1 samling av smalfilmer från min tidiga barndom
presentkort
1 berlockarmband
muminmugg

Andra bloggar också sina handarbetsalster från det gångna året så då gör jag det också (Nina, hjälp, jag blev stickblogspervers):
3 blusar
kjol
börs
1 par sockor
halsduk
tub/halsduk
bastukjol
tvätthandske
beibipaket (hemlis)

Nu, Dallas med avsnittet ”Return engagements” från 1979. G´natt!

Klara, färdiga, ?

2005-12-16T13:40:00.000+02:00

Glömska: Jag glömde att jag skulle lyssna på Belinda Carlisle, fast jag hade laddat ner alla hennes hits: La Luna, Circle in the sand, Runaway horses och dom andra. Jag glömmer för mycket för jag har så lite tid att komma ihåg och fundera efter vad det var jag egentligen skulle komma ihåg. Och jag har börjat klippa naglarna korta för att jag ska kunna ha snygga rödfärgade naglar, men jag glömmer att lacka dem.

Julklappskatastrof: Lillebrors strumpa har skitit sig. Och redan från första maskan! Jag hade lagt upp för lite maskor så nu blir den ena sockan mindre och det här märker jag just då jag ska börja med avmaskningen. Typiskt. Började på med lill-Povels present istället.

Hemelektronik: Vi köpte en tvättmaskin och en frys. Henry döpte frysen till Josef och jag döpte tvättmaskinen till Susanna (till minnet av Henrys lillebrors leksakstvättmaskin, som tvättade rent apan och Herr Bettets kläder). Så nu har vi huset fullt med hemska monstermaskiner med ett ekologiskt fingeravtryck på 2000 år och miljoner ton av alla möjliga utrotningshotade metaller och mineraler. Jag har dåligt samvete över vår hemska konsumtion och själviskhet.

Bastukväll: Badade bastu med los estudiantes de la lengua y cultura española. Vi bakade pastejer och piroger, drack glögg och bastade. Sen blev jag trött på finska deppiga julsånger, snack om lillajulsfester, skvaller om Kaunis och hennes livsstil, närmast hatfull mot klassens pajas, och snack i allmänhet. Så jag och Tunturi Pop, som nu har ett uppsvällt framhjul, cyklade hem. Snöslasket piskade mig i ansiktet och det var kanske mest det som fick mig att snyfta.

Farväl: Farväl arbetsplats, farväl.

He cogido el lápiz de Ramón

2005-12-13T21:09:00.000+02:00

Queridos leyentes, oyentes y...pues, sé que no está nadie por allí. De todas formas, después de mucho estrés y mucho y demasiado de todo, me doy cuenta de que yo también tengo algo propio: un pelín de talento. La otra semana traduje un poema de Ramón Sampedro, un poema sobre muerte y amor, el sentimiento de estar sola, pero sin miedo, y hoy en la clase final del curso de traducción lo leyeron en voz alta, y toda clase…díos, toda la clase, incluso la traductora y poetisa ésta, quedaron callados. Yo tenía la piel de gallina y un sentido fuerte en mi estómago, un especie de miedo, de verdad. Por que nunca me habia enterado el poder de algo tán bonito, y salió de mi cabeza, de mis manos...Estoy muy orgullosa y feliz, por que finalmente, he encontrado mi niche.

E=mc2 och JR=+-0

2005-12-12T15:41:00.000+02:00

Sista måndagen på jobbet och vinterstorm på kommande. En dramatisk, men inte knäckande stämning. Cykelringen är lappad, men framhjulet är svagt och snart ger hon upp, cykelfjanten. Men det gör inte jag. Jag ska skriva tent och jag ska inte vara nervös, fast fjärilarna har fyllt magen och terminologin snurrar i huvudet, och det är deadlines och stress och planerarens sista arbetsenergi måste utnyttjas till 100 %. Till 100 %.
Och vad blir det sen av mig?

En lugn, fridfull själ i en kvinnokropp full av rörelseenergi och inspirationsteorier?
Hemmakvinna?
Eremit?
En falsk helnykterist?
Sticktant?
En patetisk arbetslös studerande eller bara patetisk?

Hoppas jag inte riskerar att bli en laserkvinna eller nåt annat som samhället kan skapa ut av vilsna små biologsjälar.

Susar vidare...schwiiiiiiis

Firmans jullunch och andra skinkor

2005-12-09T15:41:00.000+02:00

Vauuuh! Idag gjorde jag succé i julbordet då jag satt där med den yngre generationens firmakompisar och min favorit, bibliotekariegayen. Det snackades om vem som egentligen tänker delta i kvällens julfest. ”En pääse!”, svarade jag glatt, fullt medveten om vad firmajulfester går ut på och fortsatte ”Tänään on sauanilta”. Det tyckte alla var jätte lustigt sagt, för tydligen är det helt fel att tacka nej till fest för att tacka ja till bastu. I alla fall om man är under treti. Sen åt jag massor av svampsallad, lax, sik och ungsgratinerade rotfrukter, och drog ytterligare några lyckade skämt.

Sen, huh alltså, har jag lärt mig en ny samlagsställning: den heter nåt i stil med Eiffeltornet. Det var liksom så, att jag blev bortjagad från min arbetsplats (En äldre dam med högre post har all rätt att jaga bort yngre, deltitdsanställda flickor, också i såna fall att den äldre damen vill endast läsa sin e-post. Då kan det hända sig att unga, stroppiga flickor får samla ihop alla sina saker och söka sig en ny plats) och fick lov att snabbt söka mig en ny ledig dator. Jag hamnade några rum framåt längs korridoren, till rummet med en yngre gubbe, som använder förfärligt rakvatten. Han hade dessutom läderväst. Och då jag lämnat min låneplats för sisådär en halv minut för att hämta ett papper från printern, och återvänder till rummet med den vidriga stanken, ser jag det där med eiffeltornet. Illustrerade bilder på könsdelar och annat som mitt biologöga inte kunde artbestämma. Transbärssorbeten var nära att komma upp. Mitävittuuu? Sen när täcks man surfa på porrsidor sådär öppet?

Vamos a Paris o qué?

Den vänliga flytten

2005-12-05T22:25:00.000+02:00

Jag hann inte ens ta farväl av vårt gamla heiman, och nu är det för sent för nu har vi flyttat, från fyrtiosexan till sextiofyran. The hands (in alphabetical order), Anton, Niko och Veli-Matti hjälpte oss med bokhyllan, sängen, byrån, vinylskivorna och allt det andra som lättskrämda ryggar inte kan tänkas bära. Nu har vi redan sovit ett par nätter i nya fina vänliga heimanet. Det gamla hemmet kallas för ”lägenheten” och används som Internetlokal/torkrum. Det var liksom ingenting det här: Ingen panik, ingen stress, inga sjuka händer, inga jobbiga lådor… allt har redan hittat sin plats och vi har redan hunnit ha gäster och det ser inte ens ut som om en massiv flytt just ägt rum, och jag kan med ro vattna min röda Amaryllis. Det här hände i torsdags och aldrig har jag skådat en mer behaglig flytt! Och det är roligt med nytt. Alla har sagt att vår nya lägenhet är bättre och det tycker vi själva också. H har fixat mysbelys på de flesta tänkbara ställen och jag har redan hunnit baka blåbärspaj och vi har redan hunnit äta upp den också. Hem, mmh…

Nu måste jag försöka koncentrera mig på complemento directo och complemento circunstancial och modificadores och actualizadores, samtidigt som jag ska göra en mördaröversättning av telegrammet som berättar om Francos död. Men jag är stark, och inte bara för att jag igår kunde öka pumpstångens vikter med x kg, eller för att jag i lördags överlevde en katastrofal baksmälla (Tack Heidi för vinet, tack Staten för champagnen), men för att jag är jag och spansk grammatik är inget hinder för målmedvetna naturvetare.

Cowabunga! och allt vad det innebär

2005-11-28T11:33:00.000+02:00

Sjukling.

Alltså nu får det väl vara nog! Än är jag inte döende, men med en sjuk vänsterfots trampdyna, feber och axelinflammation eller nåt, så känns det som om livet nått sitt slut. Jag har inte gått på jumppa på en hel jävla vecka och det är verkligen PAHA. Översättningarna och tentpluggandet blir till bara BAJS, jag är nervös och ska dessutom flytta, typ nu. Bära med vilka händer och vilken rygg? Med den här farten sitter jag snart i rullstol och får sjukpensionera mig innan 30. Cykeln har punktering också. SATAN.

Gamling.

Jag är så klok att jag förstår när jag hittar ett ultrahäftigt plagg att jag måste ha det, men så gammal och ute att jag inte vet hur jag ska bära det så jag måste fråga den 10 år yngre Sthlm-försäljerskan på monoton finlandssvenska om användarinstruktioner. Sen köper jag en tant-kavaj på loppis för välförtjänta pengar och blir nervös för flygresan hem. Vid +2 ºC är jag så frusen att jag längtar efter kashmir-damasker och elektrisk värmedyna. Stora folkmängder gör mig trött, bullret får öronen att värka och neonljuset svider i ögonen. Jetlaggen känns ännu två dagar efter resan.

Kvällen innan den Stora Resan

2005-11-24T21:02:00.000+02:00

Nytvättat hår med nygjord hårinpackning för nervösa affärskvinnor, ansiktsmask och nagellack. Min hud är ren och len inför morgondagens resa. Kavajen hänger nystruken på skåpdörren. Kom igen, du fåntratt till botaniker, du är ju klädd som den Jenny W. du önskar råka på någonstans söder om Folkungagatan. Sanningen är att jag inte äger någon kavaj, och min arbetsresa är inte så häftig som den låter. Men jag dagdrömmer iväg från mitt förlängda kontrakt, som ändå ser sitt slut om sisådär någon vecka, och leker proffsprojektarbetare. Rapporterna och diagrammena är med, flygbiljetterna nappar jag sedan i all hast imorgon på morgonen. Som vanligt ser jag framemot litet shopping i El Estocolmo de mi corazon, bara för att återvända tomhänt och besviken hem till mitt. Kanske det är lite spännande i alla fall?

Hänt i veckan:
Vår lägenhet har fixat sig. Flytt 1. december.
Jag erbjuds ett vikariat i mitt gamla högstadie i Vasa. Tackar nja.
Jag får äran att bli lill-Povels faddertant. Jag är lycklig och stolt över den äran.
Dallas säsong två når halvvägs. Sue Ellen är cool igen.
Gör årtes goda gärning: beställer och betalar för två riktiga skivor. Det blir Jenny Wilson och Blood Music.

Min mystiska axelkramp börjar släppa, så jag går och påbörjar dagens tänjningsstund.

Den rökfria krogens stickbås

2005-11-21T09:23:00.000+02:00

Glad morgon. Svag träningsvärk efter gårdagens jumpa. Cykellåset hade frusit fast såsom det alltid gör även under mindre glada morgnar. Knallröda naglar med matchande handskar. Jag har samma kläduppsättning för tredje dagen i rad. Så olikt mig. Tacka vet jag Alvar. Han är Humlegårdsgatans nyaste innekrog. Rökfri, mysig, tyst, stilig. Rökfria krogar är definitivt här för att stanna, och det trevliga med dem är, att man kan handarbeta, t.ex. sticka strumpor som jag eller tröja som Heidi, utan att varken handarbetet eller handarbetaren luktar cigarrett efteråt (i de fall handarbetaren tjuvröker kan garnet dock avslöja brottet ). Kläderna slipper den fräna lukten och kan på så sätt användas ännu nästa dag, och nästa dag… Nu då Heidi och jag startat krogstickningstrenden finns det ingen hejd på handarbetandet. Ultrahäftigt.
– Hallå Elle, kom och gör reportage!

Miss Viktika

2005-11-17T13:38:00.000+02:00

Jag vill pyssla, jag vill pyssla, jag vill pyssla INTE jobba, plugga, vara trött och slö. En grå strumpa med gröna prickar är klar, den andra väntar på maskuppläggning. Men när ska jag hinna sticka present åt lilla Povel, sy min modekreationen, som jag köpt tyg till för typ 2 månader sedan, brodera initialer på handdukar, trycka mönster på tyg...? - Jag vet, jag tar ledigt! Imorgon! Fredags-semester med loppisrunda och bastu lika med super.

Sen kan jag fundera på hur jag ska fixa flytt, julförberedelser och tenter i fonetik, spansk grammatik och allmän språkvetenskap. Argh, detta hektiska liv! Så kommer ju arbetsresan därtill. En alldeles riktig utlandsarbetsresa, till Uppsala nästa fredag. Styrgruppsmöte och allt. H säger att jag måste ta en sväng via KappAhls damavdelning och köpa mig en jakkupuku, fast å andra sidan är min stil redan nu så tantig, att vilken genomsnittstant man nu råkar välja ur vilket genomsnittskaffebord som helst, så vinner nog tanten mig i både stil och mode. Hursomhaver, Uppsala resan kommer just perfekt, för nu kan jag kombinera den med shopping och Cats-spelning i Sthlm. Ai jo, och så får jag flyga. Det är för stort och för bra för att vara sant.

Businessclass, businessclass, hoppas jag får flyga businessclass (mel. Ansiktsburk)

Hem, ljufva…

2005-11-09T14:18:00.000+02:00

Efter tågresor, megafynd på Fidan kierrätys, teater, auktioner, bastubad i kattsällskap och mammas mat, har vi återvänt hem från Österbotten och det för att veta att vi inget hem längre har. Vår olen-vanha-mutta-en-sitä-näytä hyresvärdinna T.Huhtala meddelar att hon slänger ut oss.

-Tack. Packa pappas kappsäck.

Så just då livet ler, kärleken blomstrar, studierna och jobbet går fint och jag inga större bekymmer har, förutom min permanent som ändå har visat sig vara helt okej, så drar hon undan mattan. Vilken besvikelse och vilken sorg! Just då vi börjat leva igen i vår nyrenoverade lägenhet, får vi packa ihop våra saker och hälsa hem. Så går det då man saknar rättsskydd och rika föräldrar. Fast flytten, som äger rum kanske redan inom den här månaden, blir förhoppningsvis inte så dramatisk, ty Mäklar-Henkke fixade så att vi får flytta några våningar upp. Lägenheten är mindre men färggrannare, och det bästa med den är att den är ännu billigare, den har trägolv, större badrum och söderfönster. Perfekt för odlingssugna botanister med ljusbehov (jag behöver få fotosyntetisera).

Även om ja torkat mig efter kallduschen så känner jag mig oerhört ledsen. Än en gång är jag tvungen att riva upp rötterna. Varför får jag inte växa ifred? Och så de där skratten jag hör, folk som är skadeglada och gottar sig åt andras sorg…

Onsdagsserenaden

2005-11-02T16:23:00.000+02:00

Ett tag sedan satt H och jag och funderade på vilket klassiskt instrument vi skulle vara ifall vi fick välja ett. Jag tror att jag sa att jag skulle vilja vara en cello. Idag känns allt mycket cello: dova, låga toner, lång hals och graciösa stråkdrag. Moll, moll, moll, ibland dur, ikväll mera dur.

"Wine and nibbles" inkommande onsdag

2005-10-30T15:12:00.000+02:00

Tvättar, skalar, ansar palsternackor, rödbetor och potatisar. Idag äts det herrgårdsgratäng gjord på enbart inhemska rotfrukter. Det är sånt som våra svedjebrukande förfäder åt under de dystra vintermånaderna, fast de hade varken mögelost eller grädde. Jag tror att jag ska tillägna den kommande veckan åt att hedra de historiska rotfrukterna, och ägna min framtid åt hemmafruyrket. Jag har ju redan permanent så nu är det bara förklädet som fattas, och jag trivs ju hemma så det är okej. Fast inte var hemmafru skalar rödbetor iklädd blå Chanel t-skjorta eller lyfter vikter med violetta händer.

Det har varit ett skönt veckoslut. Lördag morgon damp ett kuvert genom postluckan: vår övertrevliga, amerikanska granngubbe bjuder oss på fest rörrenoveringens slutspurt till ära. Mr. Barclays handskrivna inbjudan på hans initialförsedda brevpapper med ordet invitation kändes verkligen inbjudande och välkomnande. Vi ser båda framemot vinkvällen i internationellt herrsällskap, för troligtvis är engelsmannen med den visslande tekannan också bjuden. Efter frukosten hoppade H och jag på cyklarna och trampade iväg mot västra Åbo. Vi besökte loppisar och varuhus, för jag behövde få cykla bort lite lördagsenergi och köpa kvalitetsprodukter för mitt trötta hår. Det var kanske årets sista cykelfärd och definitivt årets sista cykelfärd i sommartid. I vintertid känns allt så imperfekt. Då vi kom hem lade jag mig ner på sängen och då sa telefonen ”pip-pip” och jag fick veta att min A-haa, fredagkväll ungefär samtidigt som jag tröststickade, blev mor till en stor grabb. Jag blev rörd och började genast planera babystickstuff.

Krullversion av Jëssikën

2005-10-28T22:41:00.000+03:00

"Välkommen", står det på dörren så jag stiger in. Grå pösig lädersoffa, yuccapalmer i plast och väggar prydda med solblekta planscher på 80-talssnyggingar. Frisör Anu fönar så att hårtussarna yr medan en dam får sig en fluffig tantfrisyr. Snart är det min tur. Jag sätter mig framför spegelbordet och vecklar ut bilden på den perfekta frisyren med lämpligt stora lockar. Anu rekommenderar inte permanent för hon vet vad jag vill: stora, snälla, romantiska, flickiga lockar, precis som Chloë Sevigny och Sarah Jessica hade för 15 år sedan. Det kallas mjukpermanent och det kommer att vara min grej. Jag känner mig trygg och avslappnad i Anus (ha, ha) sällskap. Hon tvättar, rullar, smörjer in. Vi småpratar och småskämtar (jag har alltid kommit bra överens med tanter och äldre damer, kanske för att jag har ganska tantiga intressen). Hon bjuder på brännande kaffe i pvc-plastmugg med sjaskig mugghållare. Ingen mjölk.

Det blir minsann ganska så krulligt: håret går knappt att reda ut och Anu får lov att riva upp hårknutarna. Hennes uppmuntrande kommentar utförd på finaste Åbodialekt ger ingen tröst och jag bara fnissar bort rädslan. Så sitter jag under en sån dän värmande hårkupa precis som tanterna i 50-tals filmerna, och funderar huruvida det nu var en så bra idé det här. Sa jag att det var min grej? Snyggt är det inte. Nöjd är jag inte. Egentligen så kan jag inte se det minsta positiva med mitt nya hår. Därhemma fnissar jag hysteriskt, men sen kommer tårarna. Det kommer många tårar, och de torkar först, om si sådär 4 månader. Sen kan jag bli som Chloë, fast utan prickar.

Fast mest besviken är jag nog, inte på frisören, men på den där känslan jag tillät mig själv känna då jag vågade tro att om man ger lite så får man mer. Men det enda som hände var att värken kom tillbaka och jag känner mig lurad. Och att ha en misslyckad, eller mindre perfekt mjukpermanent samtidigt som man känner sig bedragen, är inte en så häftig kombination. Speciellt inte om man trodde sig ha ställt tillräckligt många frågor för att ens nångång få ett ärligt svar. En till gin&tonic, tack.

Om ni ser nåt grönt och fräsande i trafiken, så är det troligtvis mej ni ser

2005-10-26T16:49:00.000+03:00

Ufh, hur ska jag nu kunna cykla hem med en full ryggsäck då benen knappt bär? Det där kalla, våta ställer också till med besvär. Maria sa att jackan nog skulle hålla regn och blåst men nä, den har ju blivit testad i Danmark och aldrig har den varit så snäll att den skulle filtrera bort fukt och andra saker som försöker tränga sig igenom huden. Och skorna, de skulle ju också hålla regn, men fan ingenting funkar ju i det här jävla vädret!!! Satan.
Quefríodemierdajoderquefríodemierdajoder joderjoder
Och hur ska jag kunna cykla hem på natten om jag är lika full som min ryggsäck? Åtminstone syns jag, åtminstone framifrån, för snälla H skruvade fast cykellampan. Nog för att jag skulle ha kunnat skruva fast lampan själv (fan, Maria och jag höll ju på att öppna en egen cykelrepareringsfirma) men den lyser så mycket bättre om den är fastskruvad med kärlek.

Fue él el primero para verla

2005-10-26T08:56:00.000+03:00

Esta noche la primera nieve. Que cliché para una chica nordica describir la caida de la primera nieve. En la mitad de la noche, en algún momento de la madrugada, H me despertó: "Fue yo el primero para verla". Casí no había dormido y yo también pasé una noche ligera.

Café, tostadas y bicicleta.

Lluvia, oscuridad, frío.

Mojada al entrar al trabajo.

Rabiosa.

Ahora empieza lo que en esta parte del globo parece no tener ni fin ni cabo. Todo el mundo tiene esta cara tan triste, con ojos y boca cerrados. Porqué, por qué razón abrirlos si uno se siente sólo la picada del frío, el sabor del invierno? Noviembre siempre ha sido duro y a mi me da pena pensar que la mulata embrazada con el novio pálido y imbécil, tiene que sufrir tanto como nosotros. Y mientras sigue el tormento fuera de mi despacho caliente y mientras voy calentando mi pie derecha sobre el radiador, me aseguro que termino como ganadora y Santas Pascuas.

Esta noche: Visita y fiesta en la casa de Satu.
Mañana: Peluquería –adios pelo liso, bienvenido pelo rizado!

Idag blir det ingen rubrik för jag kan inte annat än sucka fram några ord som ändå inte formar nån vettig mening

2005-10-24T12:11:00.000+03:00

Medan min vän A-haa i Malmö väntar på att få börja krysta ut ett stycke gossebarn (buu Bänäna, du ska veta att jag håller tummarna och stortårna), väntar jag här i Åbo på att mina ögon till pingisbollar ska öppna sig. Irma säger att det är ett strålande solskensväder där ute, men jag ser bara dataskärmsflimmer. Klockan är lunch, men tre koppar kaffe (2 koppar god espresso, 1 kopp skit jobbsump) har inte ännu hjälpt mig komma igång. Orsak: dålig natt med massor av drömmar, kurrande mage och obekväm säng. Det faktum att jag sovit dåligt kan ha nånting att göra med att jag på söndag vaknade klockan 2. Helt sjukt underligt, jag som aldrig sover eller sover lätt som en fjäder, och har sån ingrodd 8-16 dygnsrytm att det inte är sant. Jag kom i alla fall snabbt ur pyjamasen, via hemmafrukofta och jumppakläder in i mjukisbyxor. Och så gav jag sylektioner åt ex-poikamies, inledde strump-projekt, funderade översättning och planerade vecka.

Nu är jag riktigt vimsig av kaffeöverdos och så har jag träningsvärk, och så är det bara att konstatera att man borde komma på något riktigt kul för den här veckan så att den inte ska verka alltför hopplös nu då snöstormar och allt är på kommande. Jag har dock ett kort i bakfickan eller en peng i ärmen, eller hur man nu säger då man har en nödplan. Men det är en, låt oss säga, krullig hemlis…

Finland får sitt tredje Nobelpris

2005-10-21T08:51:00.000+03:00

Min pojkvän säger att jag har vunnit Nobels underlighetspris. Så nu är det bekräftat: HO E ONDÄLI. Jag är underlig på jobbet, jag är underlig i skolan, jag är underlig på stan, jag är underlig bland de underliga och jag är underlig där hemma. Men vad gör det, för jag har fått pris! Och vi snackar Nobel, Alfred Nobel, dynamitgubbens pris.

Och så äntligen, äntligen, efter 27 års sökande, kan mina fötter stolt spatsera omkring på kullerstensgator och naturstigar i nya, jungfrueliga skor. Inte mormors, inte mors, inte andras mormödrars eller mammors skor. N-Y-A.

Och så lite sportnyheter:
Gårdagens badmintonmatch, Vasa vs. Jeppis, 2-1 (11-9, 9-11, 12-10)

Världen sedd genom ett periskop

2005-10-20T12:31:00.000+03:00

Man skulle ju kunna ta och bli arg över strömmingsmarknaden som har brett ut sig längs hela ån och försvårar planerarens cykelfärder till och från universitetet, men eftersom jag tycker synd om fiskarstackrarna, låter jag bli. Det måste vara himla svårt att fånga strömming. Man skulle också kunna fräsa åt den kommande kölden, men eftersom min grön-grönare-grönast tubtopp/halsduk/mössa blev klar igår, kommer kölden inte att ställa till med de minsta problem i år, inte ens för min antiknäsa. Mitt huvud ser lite ut som ett grönt periskop i min stickkreation, fnihiss… Och så blir det filmfestival, fester, nya stickprojekt (kanske ett par strumpor åt lille-lille bror? Hmm, vad har lillebröder för storlek? 43?), loppisar, undervisningsfri vecka, resor, teater och JUMPPA. Jag får jumppa igen för nu har slutat knaka mellan kotorna! Och jag har fått tillbaka mitt översättarsjälvförtroende, min talförmåga, min flexibilitet, mitt sprithuvud och min sociala kompetens. Och nuförtiden känner jag mig mer som en transhumanist än en falsk vetenskapsidkare. Plussen vinner över minusen, kaffe vinner över te.

Habitus: Homo sapiens var. jessiken

2005-10-17T16:15:00.000+03:00

Idagsammanfattning

mån-dag:
Maria sa att jag liknar Celine Dion, och Satu att jag har ett allmänt kändis-utseende. Och så skrattade de. Någon vecka sedan fick jag höra att det är något spanskt över mig (och det bara för att jag studerar språket). Så har jag fått höra att min näsa är en grekisk antiknäsa, men mormor säger att "nenä on Routavaaran klyyvareita". Ibland ser jag typiskt finlandssvensk ut och Johan-na tycker att jag påminner om henne (hon har ljusbrunt naturlockigt hår). Själv känner jag igen mig i Uma Thurman och tjejen i "The night of the living dead".

Veckoslutssammanfattning

fre-dag: Tittar på Monster och drömmer mardrömmar, stickar och stretchar småskaligt. Kvällen är mest plågsam och jag är mest fundersam.

lör-dag: går en tur på stan (kanske t.o.m. shoppar), äter ute med H, firar Tanja och inviger Daily News –vår nya kvarterskrog. Höststormen kommer inte åt frisyren eller min Mary Poppins-look.

sön-dag: skriver uppsatser och lever i pyjamas fram till klockan 8 på kvällen då jag och H går en promenad till butiken (okej, pyjamasen var kvar under ytterkläderna) runt hörnet och köper skruvar för att kunna njuta av "La vita e bella". Nu vill jag också lära mig italienska.

Hejdå arbetsdag!

Callarse; verbo reflexivo y costoso

2005-10-14T11:32:00.000+03:00

Para los que no lo sabían, os cuento que soy una chica sosa. La soledad no es mi enémigo, y las paredes de mi casa no me ni encierran ni me encercan. La soledad y el silencio no me importa. No tengo problemas hacer cosas sola por que estoy acostumbrada no tener mucha gente a mi lado. Siempre he tenido buenos amigos, amigos de corazón, y lo tengo, pero nunca he tenido medio-amigos. Nunca me he sentido bien estando rodeada por gente desconocida. Gente que no te ve, no te conoce, no te habla, no te siente. Necesito una mano calorosa que me levante, que me quiera, que me cuide para que no me cierre, no me calle, no me desaparezca. Y la tengo y me está cogiendo.

Aunque sé y siento que están por allí, las amigas con su cariño y ayuda, NECESITO más. Unas llamadas, mensajes o correos no me ayudan, por que echo de menos las risas, las charlas, las burlas, la tontería, la cotilla. ¿Es normal que una mujer necesita COTILLAR, no?

Me había pensado que es improbable que pueda sentir lo que sentía con ellas en aquellos tiempos, pero ha vuelto a ser muy probable. Ayer, en la companía de una nueva personaje, pensaba que esto podría ser justo lo que me faltaba. Y allí estabamos, contando secretos, compartiendo intereses, y me sentía que si me esfuerzo un poquito más que normalmente estoy capaz de hacer, tendré mis cotillas y risas. Y así tendré otra mano cogiendome y eso ya es una riqueza enorme.

Jag och Frida

2005-10-13T11:30:00.000+03:00

"Ilú, ilú", som min italienska kämppis brukade säga. Poks-poks, blev till niks-naks och jag blev till Frida Kahlo. Ryggskott är aldrig precis trevligt. Förutom att jag är pipi, klarar jag inte av att:

-gå på Galna Dagar
-jumppa
-tvätta byk
-gå på Fiesta latina

Livet har ingen mening med andra ord. Igår hade jag så ont att min lediga kväll blev till pissochskitogrönaärter. H masserade mej så att jag är nästan blå kring svansen, men jag tror att det gjorde gott. Så nu när jag kämpat mej igenom halva Åbo igen denna morgon, känns det nästan som att jag kanske ändå klarar av att:

-fara till Stokka och köpa mej en mugg modell mumin
-stryka fast tygmärken på mina kläder
-vara social

Och fast jag är liksom skör som en herbariepressad blåsippa, så är jag liksom glá för att jag känner liksom på mig att det snart kommer att hända något skojigt. Kanske redan ikväll. Men fiesta latino ska jag nog inte gå på, för jag orkar ju bara inte med en semifylla i konstgjord lattare-stämning. Det är liksom inte min juttu.

El señor que la noche pasada me robó mi almohada

2005-10-11T09:07:00.000+03:00

Buenos días caracolas. ¡Como echo de menos decir "hola caracola", y por tanto, escuchar la respuesta "ciao cola-cao"! Esta noche he dormido malisimo y tengo los ojos inchados y rojos, así que hoy estamos muy guapa. Aquí abajo

↓

pego una descripción de mi amante para que tengais una idéa de él. La hice en un curso que da una chilena flipada. Ella reía de mi, no sé por qué.

Se trata de un joven de 25 años. Mide 176 centímetros, un poquito más que la media altura de un hombre finés. Es flaco de peso normal y camina con una espalda muy recta, siempre teniendo mucha prisa. Su pelo está cortado en un peinado corto, pero lleva el flequillo más largo. Los ojos tienen un color raro: no son marrones ni grises, pero siempre tienen un tono verde que se ve especialmente en un lugar luminoso o en el sol. Las pestañas son largas y totalmente lisas, igual como el pelo. No hay ni un rizo, y como el pelo es tupido tiene la apariencia de la piel de algún animal. Es de color marrón castaña.

La nariz es pequeña y la boca igual, pero lo más característico de la cara son los dientes: los colmillos podrían ser de un vampire. Nunca lleva barba, tampoco le crece mucho pelo, pero le gusta estar mal afeitado. Sobre el ojo recto hay una cicatriz fina, un recuerdo de algún accidento de la infancia. Las manos son bastante pequeñas para ser manos de un hombre fuerte. Las uñas estan siempre bien cortadas –tienen que ser como es quitarrista. Las huellas del hobby también se ve en los dedos: son duros la piel de los puntos.

Tiene un sentio de humor muy listo y una sonrisa audible. Habla un dialecto raro, típico de la costa de Ostrobotnia, y tiene una lengua bonita y un vocabulario amplio. Va bien con todo el mundo, aunque a veces está considerado orgulloso, quizá por su tendencia de observar y analizar. Muy buen oyente, fiel a sus amigos, equipado con un corazón grande.

Poks, poks!

2005-10-10T10:30:00.000+03:00

Glup, jag sitter på jobbet och smygskriver, men de kan inte nappa mig…Förutom att jag kopierat ett papper och fyllt i min arbetstidsräknare (finurlig, självdesignad tabell som räknar automatiskt ut, enligt min veckoplan, hur jag ska jobba för att uppnå de krävda 30 h), har jag bokat badmintontider fram till jul. "Kyllä, varaan vielä ajat joulukuulle kiitos", sa jag då tjejen i luren undrade om jag faktiskt menade allvar med bokningen. Såklart, för här ska spelas! Poks, poks, schviiis…töks. Idag klockan 15.00 drar säsongen igång. Ska utmana en viss jeppisbo som brukar skratta åt min vinnarinstinkt och förlorar-trauma. Inga någo ska han skratta mer

Lussekatter, hjärtan och utropstecken.

2005-10-07T14:49:00.000+03:00

Inatt drömde jag om Heidi. Hon hade skickat mig ett stort kort med inbjudan till luciafirande. På kortets baksida hade hon ritat saffransgula lussekatter med russin och glögglas med skållad mandel och allt, och på framsidan hade hon målat stora änglar. Änglamålningen var glansbildsaktig, hal och bucklig, och kortet var tredimensionellt. Jättekortet hade stoppats in genom postluckan och då jag läste innehållet, kände jag doften av nybakta bullar. Sen vaknade jag och cyklade till jobbet genom den höstdimmiga morgonen.

Jag är ännu på gott humör efter gårdagens middag, då jag träffade mina naturskolekolleger på en viss Åbo-restaurang med fjortisklingande namn. Naturskolelärarna ville diskutera undervisningsprogram, jag ville diskutera Åbos cykelvägar. Jag drack en liten bärs, men blev inte full. Så fick jag läsa utvärderingsblanketterna med de kommentarer som barnen i min lägergrupp hade gett. Jättemånga skrev att bäst på lägerskolan var lärarinnan, och jag fick hälsningar och kramar och bra respons, och det var hjärtan och utropstecken, och jag blev så rörd och tänkte "så BÄU, så BÄU de var de där små monstren". Någon skrev "lägerskolan kunde ha haft mattor" och en annan "personligen tyckte jag att årstiden inte var lämplig för simning", men annars verkade barnen ha fått många goda minnen. Och det känns ju fint att jag gav barnen en positiv upplevelse, och att jag lyckades dölja min osäkerhet och stress, och kontrollera strypgreppen och nervsammanbrotten.

Trafikpolis, potatisgris (Policía de tráfico, cerdo de patata)

2005-10-05T10:52:00.000+03:00

Cyklar, cyklar, cyklar, viftar med armen "hallå, jag gör en högersväng", undviker pölar och rostsvampangripna höstlöv och blir arg: varför förstår inte cyklister att fotgängare ska välja skyddsvägssidan av domkyrkobrons övergångsställe, och varför förstår inte fotgängare att de inte kan gå bland arga cyklister som har bråttom till föreläsning? Varje dag kämpar vi med samma problem, jag och Tunturi Pop. Jag brukar cykla hotfullt nära de fotgängare som inte har fattat var skåpet ska stå. Idag rammade jag nästan en tjej (en riktig brud med sånadäna ljusbruna läderstövlar med klack), flåsade henne i nacken för att signalera mitt hat. Om jag blir kommunalpolitiker i Åbo, lovar jag att ta itu med stans usla cykelvägsnätverk. Förbjuda och begränsa, straffa. Dirigera.

På grammatiktimmen i morse satt jag längst fram i klassen och kom med mina besserwisser-kommentarer om Spaniens natur och trädslag. Lehtori Kaunis, som jag kallar henne för att hon är så himla kaunis (hon har förresten just sånadäna beige läderstövlar som matchar hennes flätade breda läderbälte… buena pieza estás tú hecha) kommer ännu en dag att lära sig en ordentlig läxa, då hon försöker lära översättare helt felaktiga naturvetenskapliga begrepp. Hah! Survival of the fittest om något.

Nu då min morgon trots allt har börjat bra, ska jag försöka fortsätta med mitt goda humör, och sprida lite trevnad här i mitt hörn. Nu undrar jag bara: finns det något värre än Times New Roman?

Ná, que estoy diciendo que estoy un poco harta con la red de pistas para bicis aquí en esta ciudad. Me enfado tanto todos los días porque la gente no respeta el orden lógico. Si pudiera, cambiará lo todo: pondría barras y señales de "stop: no te metas aquí" y "Señores peatones, por favor, intentad a entender que aquí no se anda".

Hoy, como es un día maravilloso, un día otoñal como yo lo prefiero, voy a seguir en este estado de buen humor. Voy a plantear mi sonrisa por todas partes y calentar todos los fineses que hoy van de muro (ir de muro: mi expresión propia que significa que tienen la cara congelada). Bien no?

15:46, kanske 7 timmar och några suckningar senare

2005-09-30T15:44:00.000+03:00

Då man ätit god lunch, druckit kaffe, känt chokladsmak i munnen, slumrat till för fem minuter på en statlig arbetsplats, utvecklat en ny modekreation, fångat tjänstemäns och –kvinnors blickar med gula kinastövlar och galen hiphop-stil (jag ville klä mig så för jag var så arg imorse), så inser man att dåliga början kan få bra slut. Och då blir man glad, att man istället för att bli uppsugen av en jätte-dammsugare, kan gå på stan och söka badrumsmatta, och bada bastu med proffsbastubadare.

Önskas hyra dammsugare modell större

2005-09-30T09:27:00.000+03:00

Ayer por la noche, antes de apagar la luz, estaba practicando: ño-ño, es-pa-ñol, jo-der, pal-me-ra, pero, perro, pero, perro…por qué tiene que ser tan difícil la pronunciación? Las clases de fonética con el profesor de Asturias (muy majo Al-ber-to) me dan miedo. Cada palabra que pronuncio sale diferente ahora. No suena como debería. Dónde está mi accento nórdico?

Aquí me gustaría colgar un corazón.

Esta mañana ha sido una pesadilla: estaba cansada, cansadísima (o digamos muerta) y el otro ni notaba que estaba de pie ya, a las siete menos quarto. Luego la ropa; ni me quedaba bien, ni me abrigaba. Cada persona que encontré por la calle, miraba mis zapatos raros, con el color amarillo, pero ama-ri-llo. El pelo un poquito sucio (hoy hay sauna), el peinado un poquitito raro y luego en el camino que sigue el río, un desorden con gente que no conoce las reglas tráficas. Y ahora estoy aquí en mi despacho mirando la hora, escuchando la radio, y como hoy es el último día del mes, no vale la pena ni sonreir.

Se necesita una mano caliente y una porción enorme de chocolate

Fast jag fryser är det inte alls synd om mig. Det här är en av de dagarna då man önskar att en stor dammsugarslang skulle komma ner från himlen och krossa fönstret till mitt arbetsrum, suga med all sin kraft så att jag lyfts upp från min obekväma arbetsstol och sugs in i röret. Lite så där som det gick för knubbisen då han hälsade på i Willy Wonkas fabrik. Det här är en av de där dagarna då man funderar var man egentligen gjorde fel. Var det nåt man sa i fel stund, nåt som man inte sa i rätt stund, var det den man var eller den man inte kunde vara? Hur gör alla andra? Jag iakttar, försöker ta efter, snappar upp goda råd, men det blir bara fel, och allt känns så fel igen att jag vill ge upp. Och så avslutar vi med psalm nummer 356, "Ett vänligt ord kan göra under".

La palabra de hoy: lapidación

Dagen då hemmet fick en byrå

2005-09-29T10:52:00.000+03:00

Jag har firat semester. Dagen gick ut på morgonkaffe med remppaljud, föreläsningar om konsonanternas klassificering (fonetik är såå underligt), mera föreläsningar och grupparbete, studentlunch med geggig vegepasta (no al dente), ett snabbvarv genom mögligt loppis, kaffe i snabbcafé och jakt på efterlängtad byrå. Och igår blev den vår, byrån som ska lösa många problem. Jag har i evigheter drömt om en byrå, passligt liten, passligt stor, med många lådor som jag kan vika mina linnen och underkläder i. Sockor ska rullas ihop snyggt till små bollar och trosor ska vikas med största noggrannhet. Och då man drar ut lådorna, ligger kläderna där i prydliga högar, ordnade efter färg och material. Jag är inte pedantisk av mig, men jag älskar onödigt pysslande, speciellt gillar jag att hantera kläder. H blir galen…

Och nu är hösten här på riktigt för vårt "lande" är död. Alla palsternackor (de som blev tillräckligt stora för att klassas som palstisar), persiljan, gräslöken, broccoliskotten och lökarna har insamlats. Kvar blev bara nergnagade mangoldblad, utblommade solrosor (de ser så trista ut då den bruna kronan hänger neråt), frostskadade bönor. Jag är så ledsen att jag aldrig kom ihåg att föreviga trädgårdslottens prakt, för då kunde jag ha klistrat in en färgglad bild just

HÄR.

Pues, ahora estoy pensando en como organizar mis días. Hay demasiadas cosas que quiero hacer. Hay clases de aeróbic, ejercicios para mi espalda de Frida Kahlo, hay proyectos de coser y tercer, proyectos con bufandas inteminables y camisas sin mangas, traducciones de español a fines sobre guías turísticas de las Islas Canarias. Quién habría podido creer que yo, como la naturalista y nazi-ecóloga que soy, soñaría con playas de arena negra, café con carajillo o carajillo con café y calor. Por favor, dáme otro día con sol de otoño y olor de verano, por favor…

Innan jag går hem...

2005-09-26T16:15:00.000+03:00

...lyssnar jag på Groove FM, ringer vän i Sverige och grattar henne på födelsedagen, stjäl ett kex från kaffebordet i ändan av korridoren, tänjer bakom skärmen som skiljer åt mig och Irma, dricker en klunk vatten och försöker få fram en svag röst som lätt kan sjunga med "Here comes the rain again"…och tiktak, tiktak, sekunderna löper medan jag väntar på samtal som aldrig kommer. "Idag ska jag träna speciellt axlar och armar", tänker jag halvhögt och slår upp Silene för backglim. Längtar hem där mig väntar ett nystartat syprojekt (avslutas eventuellt idag), översättning och hem-liv. Jag tycker om vardagskvällar.

Esto lo hago para ver, si cambia mi forma de expresarme cuando escribo en castellano. Es que tengo una teoría: siempre cuando hablo esta lengua, me vuelvo a ser la persona de unos años atrás. Consiguiente, escribiendo la lengua, escribo las plabras de la Jessika pasada. Es como ver mi vida desde otro punto de vista, con unos ojos muy lejanos, observando que está pasando por el Norte. Ultimamente, pues como en estos días estoy más cerca del español otra vez, he pensado mucho en estas cosas. Todavía no estoy segura si me gusta o no, pero lo que si que sé, es que quiero continuar así porque el cambio me hace bien. Además, valdrá la pena pensar en otra lengua, no que no estuviera acostumbrada, pero así me acercaré la lengua que siempre me ha dado mucho placer conocer y hablar. Así podré seguir el progreso de mis estudios y ojalá, notar un cambio positivo. Punto.

Y por cierto, el domigo pasado hice potaje, la verdadera sopa de campesinos verdaderos, con acelga, zanahorias, garbanzos, huevo…Viva mi propio jardín! Ahora vuelven las memorias como si fueran pensamientos recientes.

Hej sympatiska blog-färg!

2005-09-23T08:56:00.000+03:00

Bloggen byter från deprimerande dräkt till höstskrud. Färger är alltid så mycket bättre!

Planerarens kontrakt har förlängts. Määräaikaisen sopimuksen päättymisen syy: kestoltaan rajatun projektin päättyminen. Är jag lyckligt lottad eller bara ett offer? Ska jag vara glad för att mitt arbetskontrakt har förlängts eller ska jag vara ledsen för att alla mina fina planer än en gång har gått i kras? Jag skulle ju studera, läsa flitigt spanska och geografi… Jag fixade t.o.m. biämnesrätt och gjorde olika lämplighetstest. Jag var beredd. Systemet gav mig en utbildning, men inget arbete. Jag påbörjade en frivillig fortbildning, men Systemet gav inte sitt stöd. Systemet sket fram ett arbete, som jag tog för att visa min tacksamhet. Åh du godhjärtade System!

Så nu jag ska både studera och jobba, men det blir bara 80 % Irma och 50 % spanska fram till jul. Sen får jag vänta och se vad Systemet säger. Nåja, det positiva är att min arbetsgivare gick med på att låta mig komma och gå som jag vill, så jag fortsätter att pendla fram och tillbaka mellan Ämbetshuset och Yliopistonmäki. På vintern, då cykelvägarna är täckta av ett tjockt snölager, kommer man att kunna se spåren av en röd Tunturi Pop och följa med hur de slingrar sig fram längs med ån. Planerarens veckorutiner blir ordentligt utmärkta.

Idag ska jag överleva en arbetsdag, byta om till "fest-Jessike", hoppa på 16.05 tåget mot Hufvudstaden, fira små barn och umgås med kompisar från Nyland. Jag är ganska trött –eget fel att jag kollade på sista avsnittet av Angels of America till klockan 00.00– och skulle som vanligt allra helst stanna hemma med H. Det kommer att bli en lååååång dag (ungefär lika lång som jag själv) och då Irma är på "työkyvyn edistämispäivä" hela dagen, finns här ingen som kollar efter mig och mitt samvete.

Gode Gud: Ge mig en ny frisyr

2005-09-22T00:36:00.000+03:00

Jag önskar mig en ny frisyr: en som ser häftig och invecklad ut, men som inte vållar några större problem att fixa till på morgnarna, och som går snabbt att skapa. Har ett par förslag:

1. "Söders stormar" a la tjallamalla
2. "Kråkbo perioxide" a la flickan från keskivartalo-jumppan
3. "Gel is everything" a la Sly från Dallas

Bu, här behövs en friseringskväll. Ibland önskar jag att alla mina utspridda tjejkompisar skulle sam-las hos mig, och stanna hos mig, så vi kunde tillsammans snacka mode, familjeliv, matlagning och handarbeten. Eller så skulle de bara pyssla med mitt hår. Min högsta önskan är att bilda en slags 2000-talets syjuntta och samla alla handarbetande tjejer, dricka kaffe och äta tårta, snacka och skvallra medan vi lappar strumpor, syr lapptäcken, virkar bordsdukar och medan vi lyssnar på radio Vegas "Ordsnoken". Varför, varför kan jag inte hitta mina Marthor?

Om ca. 20 minuter ska jag och Irma delta i arbetsjumppan som ordnas här på ämbetshuset. Det lär ska vara svårt att hitta salen i källaren för man hamnar ta tusen och en hissar åt rätt håll, i rätt se-kund. Ikväll ska jag och H lyfta palsternackor. Vi har hela vårt "lande" fullt av de blekgula betorna och jag har ingen aning vad jag ska gör med dem alla.

Frysa in?
–Äh kom igen nu, vi har frysen full av gröna brytbönor.

Var är ni mina Marthor…?

Tidsbegrepp

2005-09-19T19:10:00.000+03:00

Aj jo, vilket skämt att vår remppa skulle ha tagit tre VECKOR! Den höll på i över tre MÅNADER ju och än är den inte över. Vi har fortfarande ingen dushslang och den nyinstallerade kranen läcker. De är för jävliga de där dunargubbarna...

Ja jag visste ju det...

2005-09-19T19:03:00.000+03:00

...att det lurade något djävulskt i kvartersturkpideriorna. Förutom att de bidrar till ökad fetma och undernäring hos studenter, ensamma åldringar, lata barnfamiljer och missbrukarpar, har de enligt dagens Hbl också en koppling till al-Qaida. Men de är bara här i Åbo de rundkindade och lurvarmade pizzabagarna planerar stora dåd, då de återvänder hem i gryningen efter att ha betjänat äckliga finska fyllon hela natten lång. Hela Finland är fullt av turkpiderior, de finns överallt ju! Humlegårdsgatan har typ 5 olika kebap- och pizzaställen, och parallellgatorna har minst lika många. Hela Vasas restaurangvärld har dränkts av ett hav av lömska turkpiderior. De är så integre-rade i vårt samhälle och vi så vana att ha dem här, att vi inte märker hur de planerar de fulaste terrordåd i vår kvarterspizzeria. Ser ni mönstret? Är de finlandssvenskarna de vill åt? Äh, kom igen Hbl.

Hursomhelst så har min morgon börjat sisådär. Den lilla espressokokaren tycks ha gett upp och ger bara halva kaffekoppar. Men det räcker bra om man kokar mycket mjölk till. Här bredvid mig har jag en bit äppelpaj att ta itu med så fort töögoga Irma sticker på kaffepaus med de andra sekreterarna. Irma är en kvinna i 50-årsåldern med visstidskontrakt, liktorn och en gubbe som inte under hela deras långa äktenskap vågat berätta att han faktiskt inte alls tycker om att hon bakar kakor och tvingar honom att äta upp dem. Så en dag exploderade han, under bilfärden mot deras lande i Uleåborg, då Irma öppnade kaffetermosen och dukade fram kaka. Han sa att han hatar bakelser. Nåja, bättre sent än aldrig. Hade han inte öppnat munnen i somras, hade Irma kanske fortsatt spendera söndagarna bakandes. Stackars gubbe…

Söndagsbilagan

2005-09-19T05:14:00.000+03:00

Jag höll på att tappa min blog i nätatmosfären, bläddra förbi liksom, men nu har jag återfunnit henne. Tänkte ge bloggandet en till chans. Jag har funderat och funderat på vad jag vill att den ska ge mig för jag vill inte att andra ska uppleva samma saker som jag upplever när jag läser deras bloggar: att man inte orkar fråga och prata och undra mer ty allt står ju ändå där, det är bara att klicka sig fram när man blir nyfiken. Jag vill att min blog ska läsas av mina vänner och inga andra, inga såna som vill försöka få fast mig för den bov jag är. Jag är redan så trött på det evigt ytliga som alltför många i ens umgängeskrets representerar. Senast igår fick jag ta mig en funderare över saker och ting. Äh...

Denna halvstormiga söndag har jag tagit itu med mina översättningsarbeten. Har jag månntro farligt bra självförtroende då jag tycker att jag är en jävligt bra och finurlig blivande översättare? Är det hälsosamt att tycka så, då man suttit på översättarskolbänken i blott två veckor? Hmm...hursomhlest så är jag säker på att jag är bäst, tihiifnihiss.

Och medan H tränar musik och rytm med Cats så breder jag ut mig i vår nya lägenhet (nya därför att den nu äntligen har fått kök och wc-bytta, plastskynkena och dammet är borta efter över tre veckors lidande...stackars heiman!) med mina jumppabollar och jumppamattor och försöker få styr på min organism. Miss fitness är tillbaka!

Och hösten likaså. Och nu blev det jumppadax!

Fusk!

2005-08-10T13:15:00.000+03:00

Regn och rusk, jobb och fusk. Jag är sååå lat på jobbet. Jag får ingenting gjort: vänder på papper, surfar på fornnordiska namn och deras betydelse, kollar mail, dricker te, vänder på papper...Jag har inte ens så många papper att vända på. Underligt att man inte har någon som helst respekt för ett jobb man haft turen att få. Vet inte var felet ligger, för jobbet är ju ändå ganska intressant och roligt för det mesta, men utamaning sakans. Och då jag vet att jag snart traskar ut med mitt 4-månaders kontrakt i bakfickan, känner jag mig inte ens så värst motiverad. Kanske är det också husets och människornas fel. Alla är fula, många är otrevliga. Jag vill gå hem nu. Snuvan jag lyckats dra på mig håller på att få övertaget och jag känner mig sjuk. Då är det väl okej att vara lite lat och trött...Alltid en massa ursäkter...Fusk är dagens tema!

Ett, två, tre...

2005-08-09T06:49:00.000+03:00

...NU! Min blogg öppnar dörrarna för allmänheten! Men bara ena foten är med i spelet för jag är ännu inte säker på om jag vill dela med mig av den kväll jag såg på släggkastning och försökte lära mig älg-leken, eller då jag värmde spenatsoppa i källarens mikro samtidigt som jag gjorde mina fysioterapeutiska övningar. Kanske bäst att fortsätta kvällen med tänjningar, halsduksstickning, miljöfostran och framför allt, död dator.

Hepp!